Är du viktig?

Är du Viktig? Om du stannar hemma från jobbet en dag, vad händer då? Vilar hela organisationen på dina axlar? Är bördan tung? Känner du att du alltid måste ha telefonen med ifall något går åt skogen på jobbet, som bara DU kan lösa? Är det din fru som tar hela föräldraledigheten för att du helt enkelt inte kan vara borta från jobbet? Har du aldrig hämtat dina barn på dagis, därför att du alltid måste arbeta till klockan åtta på kvällen, därför att det du gör är så viktigt?

Jag tvivlar.

Jag hade en gång en chef, som var så övertygad om sin egen betydelse att han aldrig jobbade mindre än sextio timmar i veckan, och då hann han ändå inte med de centrala delarna av sitt chefsjobb, som gick ut på att ta hand om personalen. Han gick på alla möten som hans mötesfetischistkollegor ordnade, och kallade alla till. Han hade inte riktigt greppat att dessa kollegor i någon mån värderade sin egen viktighet efter hur många som kom på deras möten. Alltså kallade de alla. Han begrep heller inte att man faktiskt kan säga "Nej, det där får ni klara själva. Det är inte mitt bord" när det faktiskt var så. För isåfall skulle han ju inte vara så viktig. Han jobbade jämt. Och när han kom hem tog han en whisky eller fem. Han var ju såklart whiskyconnaiseur. Men jag tror nog han hade fått ner några huttar renat också om ingen whisky funnits. Det är bara inte lika legitimt. Han blev med tiden sämre och sämre som chef, stressad som han var. Han tillhörde den manliga typen som inte är konflikträdda. Och det är ju en bra egenskap när det finns en konflikt att lösa. Den är lite sämre när ingen konflikt finns förrän man hittar på den.

Några av kontaktpersonerna hos min kund som alltid jobbar. Alltid. Hon skulle åka med sitt barn till sjukhuset en dag. Då såg hon till att jobba till klockan 4 på morgonen innan, så att hon inte skulle komma efter. Hon måste ju uppfylla sin ordinarie sextiotimmarsvecka. Hon skickar alltså jobbmail till sin underleverantör klockan 4 på morgonen, och har då ännu inte lagt sig.

Hon förväntar sig, trots att hon vägrar betala en spänn extra, att vi ska sitta kvar en fredagskväll och kasta allt annat för att fixa hennes grejor. Hon tänker inte innan hon lyfter luren klockan åtta på kvällen och ringer våra mobiltelefoner, och blir förvånad när vi inte är på jobbet. Det är ju hon. För hon är ju så viktig. Och det hon gör, som ju inte blir gjort om hon inte gör det, är också så djävla viktigt.

Så vad är det dessa människor gör som är så djävla viktigt då? Ja, i ena fallet en mellanchef hos ett större teknikföretag. I andra fallet, en grunt på ett helt vanligt tjänsteföretag.

Jag förstår att kirurgen inte, klockan fem, tittar på klockan och lämnar patienten att dö på operationsbordet, därför att det är dags att gå hem. Jag förstår om ambulansen inte svänger av motorvägen i Täby, därför att klockan plötsligt blev 5. Eller att brandmän inte går hem förrän huset är släckt. Jag förstår att polisen fortsätter jaga en farlig förbrytare tills den är fast.

Jag förstår inte att någon som arbetar med att sälja en ganska enkel tjänst åt företag inte begriper att världen går inte under om de går hem för dagen. Och, vidare, blir jag riktigt djävla förbannad när dessa människor kräver att jag ska göra likadant och försaka min hälsa och min familj för att deras sketna djävla datorsystem som varken gör till eller från här i världen strular lite grann, och ett kommatecken sitter fel i wordfil. Särskilt som de tvärvägrar att betala för tjänsten. Ett jouravtal kostar tre gånger så mycket som det ni är villiga att betala, och om ni inte tycker det är värt att pröjsa det, hur fan kan ni då hävda att prylarna är så viktiga att ni ens föreslår att komma hem till min kollega på valbordsmässoafton, klockan sju för att få låna hans dator.

Lite perspektiv, era djävla navelskådare. Ni är inte ens flugskitar på en karta över er stadsdel. Gå hem. Håll käften. Ring mig imorgon!

Ni är på min lista.