Musik och Ljudets motsvarighet till det Blåvita sortimentet på konsum

En gång för länge sedan skulle jag bjuda många människor jag egentligen inte var särskilt förtjust i på kaffe. Jag köpte det billigaste på konsum, ur sortimentet "Blåvitt". De hade en stor skryttext på baksidan, som bland annat innehöll en formulering, vars exakta lydelse jag inte minns i detalj, men som ungefär löd: "...bli därför inte förvånad om detta kaffe är lika bra som ditt vanliga!"

Det var alltså så, att detta kaffe var så djävla ruttet, och det var det, att de inte ens vågade ljuga som alla andra och påstå att det var bättre än konkurrenternas, utan de ljög sig blåa i huvudet och påstod att det var lika bra. Jag utgår ifrån att man helt enkelt tagit det kaffe som inte gick att sälja någon annanstans, och förpackat det blåvitt.

Vad har detta med musik att göra? Analogin kommer förhoppningsvis snart att bli tydlig.

Jag satt igår och väntade på mitt fotomotiv, och jag var hemskt tidig för att kunna äta min lunch i solen på en parkbänk, och bredvid mig satte sig två flickor i mellanstadieåldern. De såg ut att vara döttrar till tedrickare, och deras konversation (jag hade glömt min mp3-spelare hemma) bekräftade denna teori. De spelade sina favoritlåtar på en telefon för varandra och diskuterade låtarna. Jag fashinerades av urvalet. Det tycktes bestå av det sämsta från melodifestivalen samt de låtar som inte ens Christer Björkman släppt ut på scnenen. Det var Amy Diamonds låt, och det var något annat som lät förvillande likt henne, som handlade om prepubertal kärlek. Och sedan ,återigen prepubertala, pojkar som antagligen är "söta".

Jag har en teori om att musikindustrin, likt blåvitt, tar den musik som inte går att sälja i övrigt, förpackar den i mycket färg och ger den en titel på engelska som "Hits 4 kids" (ja, med 4) och sedan säljer den till tedrickare som vill indoktrinera sina rosa småtjejer med de hjärndöda texterna. Jag har i övrigt övervägt att ta ett stort banklån och sedan kontakta Amy Diamond och lova att finansiera spektaklet, om hon bara kan leverera den kvalitet hon nog egentligen har talang till, istället för den förnedrande smörja hennes låtskrivare brukar få ur henne.

När min son hör Estranged, med Guns n Roses, brukar han säga att det är hans favoritlåt. Han är två och ett halvt. Man må tycka mer eller mindre om hårdrock av olika slag, men ingen kan neka till att de var stora av ett skäl. Det är mer än man kan säga om Barby Hop, med låten "Ken Dance", på flera nivåer.

På måndag klockan 15.00 samlas vi utanför
SONY BMG MUSIC ENTERTAINMENT (SWEDEN) AB
Holländargatan 13
111 36 Stockholm

Ingetdjävlate står för tillhyggen (välj själv om du vill ha hötjuga eller fackla) och vi framför sedan våra välgrundade, välformulerade åsikter på ett konstruktivt sätt.
"Dö era djävlar, dö!!!!!" är det spontana förslaget på primärt meddelande, men vi är såklart öppna för alla förslag!