och mer om reklam

... vilket osökt för oss in på reklam i allmänhet och språkmissbruk i synnerhet.

Föreställ er ett varumärke, vars namn innehåller ett tecken som bara existerar på Svenska. Och, i undantagsfall i ett par andra språk. Ett namn som anspelar på något oerhört svenskt, genom att påminna om en känd vistext av en nationalskald, som, till exempel, Änglamark, för att ta ett sådant ord helt på måfå ur den hjälpligt samtida diktkonsten. Föreställ er vidare att varumärket ägs av en stor, men i högsta grad nationell, kedja inom dagligvaruhandeln.

Vem riktar de sig till? Vem är den primära målgruppen?

SÅ VARFÖR I HELVETE DÅ INTE KALLA SAKER FÖR NAMN SOM FINNS PÅ SVENSKA?!

När jag var 9 tyckte jag att låttexter på engelska var mycket tuffare än dem på svenska, antagligen för att jag inte begrep att de var lika dumma som de på svenska. Jag tyckte att coola killar på TV som pratade engelska var coolare än coola killar som pratade svenska. Och inte bara för att coola killar på svensk film sällan är särskilt coola. Men jag har lärt mig nu. Min engelska är bra nog för att inse att valet av språk i sig faktiskt inte är en "ball-faktor". Egentligen.

Men tydligen har inte marknadsavföringsavdelningen på COOP ännu nått dithän. Nej, de tycker fortfarande att saker på engelska är coolare än de på svenska!

Kan någon förklara för mig vad "Skin Tonic" är? "Cleansing milk" kan jag gissa borde översättas med "rengöringsmjölk", vilket låter bra djävla dumt, men inte bättre på engelska. "Hairspray" vill jag minnas, åtminstone under stora delar av min uppväxt, har kallats "hårspray". Där "spray" ju uppenbarligen är ett låneord, men ändå ett sedan länge etablerat sådant. "Bodylotion" har jag stört mig på länge, men "Kroppsfett" har kanske en lite negativ klang?

Fast bäst är ändå när filmtiteln "Miss Congeniality" översattes med "Miss Secret Agent", på svenska!

En grupp språkfascister har för övrigt JO-anmält Stockholms stad för att de använder utländska ord på svenska myndigheter och institutioner. Fast, om man riktar sig till utlänningar, som man gör med sin slogan och namnet på sin turistbyrå, kan det kanske ändå vara på sin plats att använda ett språk som målgruppen kanske begriper. Som engelska.

Fast lagen de lutar sig emot är lite kul (Andra paragrafen, framförallt sjunde stycket). Tyvärr gäller den inte Konsum, utan bara myndigheter.

Det kan också noteras att sjunde och tionde stycket i den paragrafen skulle kunna tolkas som lite motstridiga, men bara av de som inte kan sitt eget språk. Jag har tusen kollegor, eller kanske hundratusen, som på fullt allvar tror att det heter "klustra" och inte "kopulera". Den intresserade kan säkert hitta rätt på Wikipedia, där jag hittade detta skojiga faktum, men nu orkar jag inte leta mer. Klockan är många...