torsdag 15 oktober 2009

Kunskap i världen


En gång i tiden studerade jag. Jag lärde mig en hel del. Nästan lika mycket glömde jag. En del kom tillbaka när jag behövde det. Vissa saker var intressanta, andra saker lärde mig jag precis så mycket att jag fixade tentan, därför att kursen var obligatorisk om jag ville uppnå den åtråvärda Examen.

En av de saker som satte sig stenhårt och fortfarande sitter som en bult rakt in i pannloben kallades på kurserna jag läste för "Kunskap i världen", i motsats till "kunskap i huvudet".

Poängen är ganska enkel. Ju mindre jag måste lära mig utantill, desto bättre. Särskilt för saker som inte används så mycket.

Det finns några kardinalfel vi kan hitta på det här temat, bland annat den EU-standard för vägskyltar som infördes för några år sedan. Vad är mest intressant för mig som kör bil, att jag snart kommer att hus vid sidan om vägen, eller att jag får köra högst 50km/h. Eller var det sjuttio? Förr sket vi svenskar i stadsplaneringen, och höll oss till hur fort det var lämpligt att köra på en väg. Därför satte vi upp runda skyltar där siffran angavs. Numera sitter det skyltar som talar om vilken typ av väg eller bebyggelse vi passerar, och sedan ska vi, utantill, minnas vilka hastighetsbegräningsningar som gäller i samhällen, på motortrafikled, på motorväg eller på en väg som råkar vara Non Of The Above. Vilken variant är lättast för den som redan har svårt att få sinnena att räcka till musikanläggning, färddator, GPS, telefon, tre skrikande ungar och en hjärndöd Motorburen Ungdom i en rostig, sänkt Volvo 850 med plastspoiler som menar att tjugo centimeter till framförvarande och blinkande helljus är lagom?

Kan någon förklara för mig varför linux-världen krampaktigt håller fast vid textfiler för alla inställningar? Många console-fetischister menar att de arbetar mycket fortare när de skriver sin text, än folk gör som måste klicka med musen. Det finns en hel rad undersökningar som visar att så inte är fallet, men att folk upplever tiden som längre när de tillbringar delar av den med att vänta på ett grafiskt gränssnitt som inte svarar fullt lika fort. Men så var det det där med var kunskapen finns. Det handlar ju inte bara om att faktiskt utföra en befintlig, väldefinierad uppgift, utan också om att faktiskt lära sig den också. Ett system som berättar för mig vilka alternativ jag har går väldigt mycket fortare att lära sig, än ett som kräver att jag googlar mig blå i huvudet. Faktiskt. Jag är ledsen, men, som slutsat:

Linus, din gamle Spheniscidaeofil, du är fan på min lista. Och linux-burken i graderoben där hemma skulle åka ut om jag orkade göra om jobbet.

3 kommentarer:

  1. Nu lärde jag mig en sak iallfall.
    Pingvin på latin. Det kommer sitta som en bult i pannan.
    Linux har jag aldrig kommit i kontakt med, men det verkar vara nördigt, ingen förlust.

    SvaraRadera
  2. Smart Tekrånglat. Du har uppenbarligen lärt dig en hel del. Håll dig ifrån Linux, och bliv en lyckligare människa. Nej, alternativen är inte heller pefekta, men det finns grader i magsåren.

    SvaraRadera