Konstigt

Det är lite märkligt att det kan vara så udda och obekvämt att åka tunnelbana en halvtimme med någon jag levt med i nästan 9 ar. Som om vi inte kände varandra. Jag vet inget om hennes pojkvän eller vad hon gör på dagarna, till exempel.

Som en ny människa jag inte känner, hos vilken mina barn tillbringar halva tiden...

I slutänden kändes det dock ganska bra att ha pratat ansikte mot ansikte om ett och annat. Mail och sms är helt enkelt inte bra...