Nu går jag aldrig förbi honom. Jag får nog ta och betrakta en massa små nacksnärtar som ackumulerade, och helt enkelt sträcka mig över skranket och klämma till honom rejält med en pinne.
Det kanske är självtröstbeteende? Han kanske vantrivs gruvligt?
Försök få syn på honom när han gör det: om han kramar sig själv och gungar lite samtidigt så tyck synd om, istället för att nita honom. Han försvinner snart ändå - utbrändhet.
mvh Jessica
*bara två dagar ifrån att börja uppvisa samma beteende.
Första steget är att slå dom lätt i bakhuvudet när man går förbi.
SvaraRaderaSen om det fortsätter finns en gradvis ökande skala.
Nu går jag aldrig förbi honom. Jag får nog ta och betrakta en massa små nacksnärtar som ackumulerade, och helt enkelt sträcka mig över skranket och klämma till honom rejält med en pinne.
SvaraRaderaDet kanske är självtröstbeteende? Han kanske vantrivs gruvligt?
SvaraRaderaFörsök få syn på honom när han gör det: om han kramar sig själv och gungar lite samtidigt så tyck synd om, istället för att nita honom. Han försvinner snart ändå - utbrändhet.
mvh
Jessica
*bara två dagar ifrån att börja uppvisa samma beteende.
Nej.
SvaraRaderaJag ser honom. Han ser inte missnöjd ut alls.
Det är iofs ett sjukdomstecken på många sätt.