På mitt jobb står bredvid kaffeautomaten en köpeburk med pepparkakor. Och en liten burk. Och en papperslapp:
"Pepparkakor: 2 kr. Tack för att du stödjer SP3 på Gymnasieskolan"
Ska vi leka Finn Fem Fel?
Varför ska jag ge någon, som är så lat att hen sätter en burk pepparkakor i handen på pappa och skickar honom till jobbet med den pengar? Driftig? Engagerad? Nja... När jag ser ungar från Tensta Gymnasium här som gör jobbet själva, då ska de få pengar. Att skicka en burk till pappas jobb, där säkert pappa ordnat lappen också, och folk förväntas bidra utifrån lojalitet med en kollega är inte så djävla driftigt precis. Och det är djävligt fult av kollegan att utnyttja den där lojaliteten till en sån sak. Billigt.
Och varför? Varför ska några av de mest priviligierade ungarna i världen ha mina pengar som välgörenhet? Vafan? Jag pröjsar typ världens högsta skatt och bjuder dem på utbildning. Ska jag nu köpa pepparkakor av dem som välgörenhet? Jag kan föreställa mig få människor som är i så litet behov av välgörenhet som precis den där skolklassen, faktiskt.
Ja, jag blir till och med en smula provocerad.
I helvete jag köper era pepparkakor!
torsdag 11 november 2010
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
HELL YEAH!
SvaraRaderaPå min arbetsplats säljs underkläder/strumpor å annat skit av mammor (ja, här arbetar inga pappor, suck!). Jag köper inte. Av princip. Om ungarna inte ens bär hit kassen med provex så tänker fan inte jag bidra.
SvaraRaderaPå min arbetsplats dräller det stundvis av lappar om strumpor, plastpåsar, bullar mm. Jag köper aldrig något, det är inte saker jag vill ha och varför ska jag då köpa det?
SvaraRaderaDäremot deltar jag i en sak. Ungarna samlar på de där metallhylsorna till värmeljus, det är någon återvinningstävling av något slag. Jag släpar glatt med mig alla hemmifrån och dumpar i en kartong som en kollega har satt upp för sitt barns vägnar. Ungarna lär sig förhoppningsvis att återvinna och sopsortera, det är bra.
Vi hade EXAKT en sådan burk på jobbet. Säkert ett reklamjippo, tänkte jag surt och avstod från att ta en kakjävel.
SvaraRadera