Den stora koncernen och Datorpolicy

Nu är jag så trött så trött så trött.
Vill du inte läsa om datorer som inte fungerar, och folk som inte löser de problemen, sluta läsa nu.

Jag är som sagt konsult. Jag är uthyrd till Den Stora Koncernens mjukvaruutvecklingsavdelning. Jag programmerar. För mig att inte datorn ett verktyg i arbete. Den är hela min verkstad. Att sitta vid ett mötesbord är lite som att gå ut ur verkstaden. Men bara lite. Jag är inte fullt lite sociopatisk som många av mina kollegor. Tror jag. Men jag kan ju ha fel.

Så. Alltså. Min dator är väldigt viktig för mig. Det är inte bara så att jag måste lyfta luren och fråga en kollega om numret när min burk inte funkar, eller att jag inte kan blogga. Jag kan verkligen inte uträtta ett skit utan dator.

När jag började här tog det en månad att få fram en dator till mig. Den strulade. Den hade en ny processor vilket gjorde hela serviceorganisationen helt ställd. Till slut installerade de Vista, vilket var oehört modernt i den här organisationen. Alla andra kör XP. Vista fungerar inte. Det vet alla. Vista är ett missfoster som jag helt enkelt inte kan arbeta med. Du köper inte en skruvdragare för 29.90 hos Classe och förväntar dig att snickaren ska bygga ett helt hus med bara den att borra och skruva med. Det funkar inte. Jag har krävande verktyg i min maskin. Jag gör saker med den som kräver saker utöver mailläsare. Vista funkar inte.

Till slut lyckades jag hamna i den betatestargrupp som arbetar med Windows 7 (som jag kört hemma i snart två år, tror jag). Ja, här betatestar man fortfarande Windows 7. Det har jag nu gjort i en månad. Den Stora Koncernen har storsint försett mig med en MSDN-licens, så att jag kan ladda ner ALLT jag kan tänkas behöva från Microsoft. Allt. Så det har jag såklart gjort. Det jag behöver. Den uppmärksamme läsaren minns också mina duster med Oracle. Det löste sig till slut.

Nu tänkte precis supportorganisationen skriver över alla mina viktigaste verktyg med... annat. Sämre. Som inte funkar.

Då drar man ur nätverkskabeln och ringer och förklara att jag vet ofantligt mycket bättre än de vad jag behöver och inte behöver.

Stora Koncerners IT-policies funkar jättebra för folk som läser mail, surfar och använder ett bokförings- eller ritprogram även om folk blir sura för att de inte får spela musik och spel på jobbdatorn. Det är en evig plåga för folk som jag.

Och jag är så satans less på att behöva ägna tid åt sådant här...