Snö och högljudda puckon

Snö! Fan va trött jag är på det. Jag hatar snö. Jag är en sommarmänniska. Jag har aldrig aldrig aldrig upplevt att det varit för varmt. Och jag har varit på rätt varma platser. Inte helvetet än, men jag ska börja slå folk på käften, för då behöver jag iallafall inte frysa i Evigheten. Jag hatar det. Jag hatar att skotta. Jag hatar overaller. Jag hatar mössor. Jag hatar tjocka jackor. Jag avskyr våta snöiga kängor. Jag avskyr halsdukar. Jag HATAR att behöva klä på två småbarn i tjugo minuter för att kunna gå ut genom dörren. Jag hatar att det inte går att köra. Jag hatar att jag måste organisera värsta Gestapo-parkeringslösningen för min samfällighetsföreningen för att pensionärerna inte kommer ut, när folk parkerat så att SNÖRÖJNIGNEN inte funkar. Jag hatar att behöva pulsa till knäna med en ståbräda bakom vagnen vars hjul borde ersättas med medar. Jag hatar att isbjörnarna käkar rådjur på min tomt (eller, det gör de inte, men ändå) och jag hatar alla djävla konversationer om vädret.

Och jag hatar folk som låter när de inte borde. Du, ditt satans apskaft, som satt bakom mig och sonen på tåget hem från Södern (det var snö där också, så tågen var skitsena. Nämnde jag att jag hatar tåg som packar ihop på vintern?), som satt och pratade med en fullständigt hjärndöd svada om vem du träffat i Malmö i veckan, och hur fulla ni varit, och hur roligt det varit, och vilken typ av kompis din kompis bekante som haft ihop det med någon på ett märkligt sätt. Dig avskyr jag som vore du en förvuxen E-koli. Fan vet om du inte var det, för det kom bara diarre ur det hål i ansiktet som borde varit stängt.

Ni, föräldrar, som glömt hörlurar till era barns dvd-spelare, men ändå inte tvekade att både sätta på den och vägra piska era glin när de vred upp Bamses dragspelsmusik bortom tinnitusnivåer, er hatar jag som... ja, som vintern. Hör ni det? Era djävla VINTER!!!!

Dö!!! Bore, du ska dö, och ni, högljudda tågpuckon, ni ska också dö!!!!

Jag behövde få det där ur mig...