Och ett litet förtydligande

Det är nog på många sätt egentligen inte så mycket fel på fotboll. På rätt sätt. Men feta gubbar som kräver arenor för miljarder av kommunen och feta gubbar som diskriminerar i sin klubb och feta gubbar som Kräver och bär sig illa åt, dem är det fel på. Ungdomar som vill röra på sig och kämpar med loppisar för att kunna åka på läger, dem är det inte fel på.

Och visst är det konstigt att det är så många feta gubbar som får prata om fotboll? De lär ju knappast spela själva!

Fel, fel och... dubbelfel.

I tidningen Mitt i Söderort kan man läsa sport. Japp! Farstas damlag spelar tydligen i division 3. Jag kan det inte, men jag föreställer mig att det är rätt kass. Det finns väl åtminstone ett par serier över det, va? Och rätt många som sparkar boll.

Jaja. Jag blev tvungen att läsa artikeln häromdagen, även om jag av princip helst inte läser sport, pga av rubriken: "Hela laget lämnar klubben i protest".

Jahaja. Ja, då spelar de väl inte i div 3 längre då. Vem bryr sig? Varför det skulle vara av intresse för mig eller någon annan utanför lagets medlemmar och deras mammor är över mitt förstånd, men icke desto mindre...

Tydligen är de förbannade. Det tyckts inte som om de har helt klart för sig vem de är arga på, och de tycks inte bry sig heller. Men, vad hade de väntat sig när de givit sig in i det gubbigaste av allt gubbigt, näst efter bastu med öl och snörull? Herrejesus.

De får inte ett eget omklädningsrum, se. Näha? De skyller själva på gubben som styr och ställer på deras idrottsplats. De menar att han helt kallt nekar dem ett eget privat omklädningsrum, i vilket de kan ha sin utrustning. En låsbar skrubb duger inte. Att få låna det allmänna omklädningsrummet duger inte. Idrottsplatsgubben hänvisar dock till fotbollslaget, som hyr tre omklädningsrum, varav tydligen deras damlag inte kan få något. Nä, men vad trodde ni? Det finns ju grabbar i laget bredvid. Klart de ska ha omklädningsrummen. Vad hade ni väntat er? Men, är det verkligen idrottsplatsgubben? Eller är det era polare i klubben? Ja, det är inte gott att veta, men det kan ju kvitta. Gubbar som gubbar. Vem bryr sig om de är anställda av en förening eller av kommunen? Det är fotboll, så det är väntat.

Men då kommer vi till nästa grej. De har lite interna diskussioner om vem som ska få ha omklädningsrum inom klubben. De flesta som tränar där tycks alltså ha ett, och även dessa "damer" har ett, även om de inte har ett eget de kan låsa in sin utrustning i, utan tvingas låna. (Var har jag hört det förr? Vi vill inte vara hyresgäster. Vi vill vara våra egna.) Själv har jag ägnat mig åt andra sporter. Jag har bland annat ridit mycket. I stall klär man om i en spilta. Omklädningsrum? Skulle inte tro det. Det finns bara inte. Det finns ett stall och ett ridhus. Har man tur finns det en yttepyttetoalett som håller utetemperaturen och har stopp för att någon stoppade en tampong i den för två månader sedan. På sistone har det börjat dyka upp på de större ridskolorna. I allmänhet dock utan duschar. Man får vara glad om det finns skåp att låsa in prylarna i. Som kille är du fortfarande hänvisad till dasset. För det finns bara omklädningsrum för tjejer.

Många kallar ridning överklassport. Då undrar jag hur många sossegubbar som skulle kunna tänka sig att klä om utomhus på vintern, och sedan inte få duscha innan de kör hem. Hockey kostar faktiskt lika mycket per utövare som ridning. Men nej, det är ingen överklassport. Det är ju en lagsport för Grabbar. Så den får bidrag. Som fan. Och nu ska jag i förbigående nämna att jag inte har koll på siffrorna. Det var nog faktiskt så att det kostar lika mycket utrustningsmässigt. Men anläggningen tror jag är dyrare för hockey.

Jaja. Skit samma.

Djävla bortaskämda sopor till fotbollssspelare, och djävla gubbvälde som härskar där.

Och när Svensk Ridsport gör en stor grej över att en klubb slutar arrangera ponnytävlingar, för att det är för många föräldrar som uppför sig illa, är det fortfarande helt ok för en fotbollspappa att kalla domaren nästan vad som helst, och motståndarlaget för allehanda märkliga tillmälen. Bland det bästa är faktiskt att som man kalla någon man inte tycker om för "djävla fitta". Som om man inte tyckte om "fitta". Detta bekräftar den teori jag har om män som helst tillbringar tid med andra män i svettiga omklädningsrum. Själv hänger jag nog helst där det kryllar av tjejer, men så är jag också trygg i min roll som heterosexuell hane.

Och nej, det är inte jag som har problem med homosexuella, utan de homosexuella som inte vågar komma ut ur garderoben, därför att man vet hur jargongen och fördomarna låter i de där omklädningsrummen.

Fotbollsfolk? Ni är på min lista. Som fan!

Vilka böcker av top 100 hos BBC har jag läst?

Nej, det är faktiskt inte ett ämne för den här bloggen, hur gärna jag än vill...


23 blev det faktiskt. Och då har jag inte räknat A Tale of Two Cities, som är så tungsint och eländig att jag gav upp halvvägs. Jag struntade faktiskt i hur det slutade, även om jag i övrigt är mycket förtjust i Dickens. Och A confederacy of Dunces håller jag på med nu. Så jag är visst inte alldeles obildad.

Listan hör inte hemma här, men ni kan läsa den hos 30+.
Listan hos 30+

Vem ska pröjsa arenan?

Jag kom till insikt, och det här är faktiskt riktigt roligt.

Någon av kvällsblaskorna hade idag som löp att några av Sveriges största skattesmitare tillsammans är skyldiga ca 2,1 miljarder kronor. Nå, det hade ju räckt fint till en arena, eller hur?

Skattesmitare ja. Vad är det för några? Bidragssnyltare och skattesmitare är ju ungefär samma sak. Att ta det man inte har rätt till, eller att inte betala det man är skyldig, det är ju som att räkna subtraktion eller addition med negativa tal. Same shit, different brand. En vän, E, som är gymnasielärare i bland annat samhällskunskap diskuterade en gång bidragssnyltande med den fotbollsspelande medelklasshopen vita gymnasieyngel. Ja, det var många av dem som spelade fotboll, för det var en idrottsskola. Någon påpekade att invandrare kommer hit för att få socialbidrag och slippa jobba. E frågade åtta av klassens 24 elever (Nej, inte 24 närvarande, 24 totalt!) var de hade varit mellan klockan åtta och tio imorse, och de skämdes knappt när de erkände att de varit hemma och sovit. "Men, ni får ju studiebidrag för att vara här och studera. BIDRAG!" Minsann, om han inte lyckades slå spiken i huvudet på dem. Och i kistan på deras svenssonrasism. Det är inte invandrarna som snyltar bidrag. För att kunna snylta svenska bidrag måste man ju kunna systemet och det kan bara... Svenskar!

Så? Vilka är då dessa svenskar som snyltar bidragen? Jo, det är samma fifflande djävla fotbollssupportrar som tycker att man ska använda skattemedel till en arena. Du hör sällan Ahmed eller Pahket orda om arenor. De ber att någon ska ge fan i att riva de fyra ruttna stolpar de slagit ner i grusgropen utanför miljonprogrammet. Arenaroparna heter Lennart. Gubbnamn. De heter Persson och Nilsson. De har hantverksfirmor där de tar halva summan svart. De lämnar barnet hos hemmafrun eller dagis, kvitterar ut föräldrapenning och tar hela summan svart. De har ett handelsbolag med en anställd, och de köper hela huset på firman. Och bilen och båten och resorna och julklapparna. De har en städfirma där de har illegala invandrare som jobbar svart för en bråkdel av minimilön, men tar en rimlig summa i arvode. De äger tre taxibilar och knappar bara in varannan resa i taxametern. När deras barn hellre står och röker hundra meter från idrottsskolan, då ringer de och skäller på läraren för att lektionerna är för tråkiga och för att lille Yngve minsann tappat sugen i tennisen. Fan, grabben är ju för dum för att träffa bollen!

Men det är skattemedel som ska bekosta deras djävla fotbollsarena.

Nej, hörrni. Fotboll, det är en styggelse och borde förbjudas. Och du som menar att jag skulle vara fördomsfull, det är klart du säger det, du med dina skallmått!

Socialt och kulturellt arv

Min son är född och uppvuxen i Stockholm. Han talar klingande stockholmska överlag.

Med vissa undantag.

När hans bror ska fotograferas brukar han, på klingande malmöitiska, kräva: "PO MAAAAAJ!" och alldeles nyss berättade han att man kan ha vatten i en spann.

Pappa är stolt.

Det ska nog bli människa av honom också!

Fenan, tack för bilden! Förlåt att jag lånade utan att fråga...

Magsjuka, nästan lika illa som fotboll

Hellre magsjuka än fotbolls-VM, men sedan vet jag inte riktigt. Det finns många sjukdomar som utgör värre lidanden, men näst efter könssjukdomar och prostata-cancer är det få saker man kan kvittera ut så lite medömkan för. Utom, möjligen, från den närmaste familjen som inte kan undgå att se eländet. Och de brukar ändå ha annat att tänka på som överskuggar det. Som, hur de ska slippa själva, till exempel.

Föreställ dig följande konversation:
- Hej, hur är läget?
- Jo, tack. Det är mest skit. Bokstavligen talat. Jag har diarré.
- Nämen? Det låter inte kul?
- Nej, det suger. Var femte minut kan välja mellan att antingen sitta på en ring inom tjugo sekunder eller skita ner mig.
- Aj då. Mycket tvätt alltså...
- Ja, och när man torkar sig för hundrade gången på en dag, känns det som att dra femmans sandpapper* mellan skinkorna.
- Usch! Det låter inte mysigt!
- Nej, och som man fiser. Fast man vet ju aldrig innan om det verkligen är en prutt som kommer. Det luktar för djävligt i hela huset. Trots att radonsaneringsfläkten går på max, hinner dassen inte vädra ut mellan varven.
- Va äckligt. Vet du jag vet inte om...
- ... och inte kan man gå ut och åka pulka, för det finns ju fan inga dass till vilka man hinner på tjugo sekunder, oräknat den extra tiden det tar att klä av sig pulkakläder!
- Tack, men nu...
- Fatta att jag har duschat åtta gånger idag. Asäckligt! Röven är bara en stor sårig krater! Men jag har iallafall slutat spy.

Mer på temat, författat av någon annan.


* Är ett finast eller grövst? Jag chansade...

Av alla dumheter...

... tenderar nog fotboll att vara den värsta.

Fotboll personifierar så mycket dåligt. Fotbollen personifierar kunskapsförakt, för vem var det som var duktig på fotboll i skolan?

Fotboll är icketänkarnas mecka. Det är många människor som tillsammans skanderar hjärndöda ramsor och kastar saker. Det är hjärndöda människor som jagar en boll, på ett sätt någon annan bestämt. Det är en sysselsättning som på alla sätt kväser individen om individen inte är ett unikum på fotboll.

Fotboll attraherar det hjärndödaste av allt hjärndött, nämligen militanta supportrar, och nu börjar vi närma oss kärnan i varför jag faktiskt tycker det är ett problem. Den där hjärndöda mobben av grottmänniskor kostar MIG skitmycket pengar i poliser, och ingen av de andra supportrarna tycks vara särskilt intresserade av att bli av med dem. De är en pyttegrupp, men alla vill tydligen ha dem kvar, för ingen slänger ut dem. Det kostar pengar, men de pengarna visar sig nu tydligen ändå vara ganska små i jämförelse med något annat.

Vore det så att detta inte berörde mig, att jag bara kunde "låta bli att titta då" eller så, då skulle jag orera mindre. Ni hör mig sällan gnälla på handboll, som är om möjligt ännu dummare.

När hundratals utbrända, underbetalda socialsekreterare som jobbar i en miljö de flesta av oss inte kan föreställa sig, demonstrerar mot beslutet att ytterligare hundratals kollegor ska sägas upp, vilket ytterligare kommer att öka deras redan orimliga börda, dränks deras rop på hjälp av tusentals skanderande fotbollssupportrar som kräver... nya arenor! Plural. För de kan inte dela. Djurgården är "inte intresserade av att spela på en arena vi inte förfogar över. Vi vill inte vara hyresgäster."

Det kryllar av fotbollsarenor. Alla de stora stockholmslagen har egna. Det finns stadion, Råsunda, Globen och så något till Bajen.

Och nu, till den riktiga dumheten... De där djävla apskaften till fotbollspuckon tycker att vi andra ska bjuda dem på skiten. Att vi ska finansiera dårskapen med skattemedel.

Om Ica kom och sa "Ge oss gratis tomtmark till tre gigantiska varuhus på Östermalm" där tomtpriserna är bland Sveriges högsta, vad skulle folk säga då? "Dra åt helvete!" antagligen.

Men när Djurgårdens talesman kräver detsamma, för det kommersiella företag han faktiskt representerar, då tycker folk det är ok. Klart kommunen ska hosta upp gud vet hur många miljoner, för det är ju fotboll. Nu är det min tur: Martin Lidman*: DRA ÅT HELVETE!!!

I torsdagens DN (Ja, jag har filat på det här några dagar) kan man läsa som underrubrik "DIF-fansen drömmer om en egen arena - vägrar dela med AIK och Hammarby". Men trist då, DIF-fansen. Passar inte galoscherna kan ni prova en kartong! När min son inte vill dela sitt lego med lillebror brukar jag förklara för honom, att då kan han vara utan helt. Det som finns, det får man dela på! Det där var tydligen inte något de vuxna människorna som kräver miljarder i skattemedel fattat. Ja, govänner. Miljarder!

Man kan som sagt läsa "DIF-basen vill inte vara hyresgäst". Nähä? Nä, men hörrdu, det vill nog inte tiotusentals ungarna i de fattiga förorterna som ser SINA fotbollsplaner och fritidsgårdar nedlagda heller. Men när någon säger "Bygg en fritidsgård i Alby" då heter det att de 200 000 har vi inte, men när det handlar om ännu en meningslös idiotikoloss för fotboll, då plötsligt kan man hosta upp två miljarder. Det går fan inte ihop!

Martin Lidman är storsint han. Han behöver inte få hela arenan donerad. Han vill hellre att Djurgården äger den själv. Det räcker alltså att Stockholms Stad, till det kommersiella företaget DIF, donerar tomtmark på Östermalm. Varför? Varför ska just ett idrottsföretag få det donerat? Hur vore det om man donerade marken åt någon som vill bygga billiga bostäder åt de hundratusentals ungdomar som inte har någonstans att bo? Är han dum i huvudet? De kan fan köpa sin tomtmark som alla andra företag!

Fotboll, det är något som ska spelas av folk som vill leka med en boll, som vill sparka lite på gräsplanen bakom husen, ungdomar som behöver få skuttat runt lite. När det blir sånt här, då har det passerat gränsen för länge sedan. Alla som definierar sin personlighet enligt mönstret [fotbollslag]-are, ni är på min lista. Som fan. Det borde vara skottpengar på folk som presenterar fotbollslagsloggor på kläderna.

Och sköt vi av alla fotbollsmongon, skulle bostadsbristen också vara löst!

* Martin Lidman, talesman för Djurgårdspublikens Arenagrupp

Ironi?

Jag hatar vinter. Generellt. De där dagarna med glittrande solsken och vit pudersnö, däremot, tycker jag om. Men de kommer ju inte ens varje år. Idag är det en sådan dag. Det är klarblå himmel, inte ett moln, snön är vitare än mitt samvete, och det är precis lagom kallt. Idag borde jag ha gått med sönerna till pulkabacken.

Men jag är magsjuk. Igår var jag så risig att jag använde dasset och handfatet samtidigt.

Sånt här kan göra en religiös. Resonemanget går då enligt följande:
Det är uppenbart att det finns en gud, ty hon manifesterar sig genom sitt hat.

Brott lönar sig inte?

I DN häromdagen kunde man läsa att "Kriminella har sämre livskvalitet". Någon har gjort en undersökning som visar att folk som är kriminella redan från tidig ålder får en sämre livskvalitet som vuxna.

Den ni!

Och det där går våra forskningsbidrag till? Undra på att vi inte får nobelpris i det här landet.

Tyvärr hittar jag inte artikeln på nätet, så jag kan inte referera...

Olika stadsdelar, olika mammor

Jag har nu observerat mammor. I egenskap av föräldraledig, kan jag ju inte gärna undgå dem. Många av dem är tilltalande på många sätt.
Jag råkar befinna mig i Stockholm, och skillnaderna blir tydliga, enligt följande: (jag ber om ursäkt till utsocknes, som högaktligen skiter i Stockholmsområdena, och ber er översätta till era egna städer)

Kungsholmen:
Mammor i jeans, gore-tex-kängor och bekväma mössor i fleece. De är ofta vältränade och rör sig gärna i flock. Håret i en stadig, praktisk hästsvans.

Östermalm:
Mammor i kjol, stövlar, dyr jacka, dyr mössa, skitdyr vagn och välgjorda frisyrer. De rör sig sällan i flock, men är rysligt eleganta. Och ofta vältränade.

Södermalm:
Mammor i noga kombinerade årgångsplagg, färgat hår, ring i näsan, tuffa, men ganska opraktiska skor och vagn från 1973, helst i brun manchester. De rör sig ofta i flock, och skrämmande lika i sin strävan att vara individuella. Ofta vältränade.

IKEA, Kungens Kurva:
Mammor i mjukiskläder, foppisar eller nedgågna uggisar, håret på ända i något som liknar en frisyr som var inne för fyra år sedan, shoppandes doftljus, ätandes utan bordsskick på Restaurangen (läs: förortskärringsbespisningen på plan 3), där de svullar köttbullar som om det inte fanns någon morgondag, som om armageddon stod för dörren, som om Etiopiens största svältkatastrofer alla väntade i bilen på parkeringen. Deras barn har inte snutits en dag i sina ömkliga liv, fyllda med pommes, chips och gorbys, trots att de bara är tre. De förtär lika delar snor, coca cola och bea. Skillnaden på två gula är bara akademisk på IKEA. Deras föräldrar tycker faktiskt det är trevligt att gå på IKEA, och samlas, alla kärringarna på 27, som varit föräldralediga i över tre år, och vallfärdar dit ihop.

Ja, det är sant. Jag såg hela flockar!!!

Nästa gång ska jag fan leta reda på en verkstad i obygden och bara promenera i fem timmar, och ha termosar med varmt vatten i vilka jag kan värma barnmaten. Fy fan!!!

contemno sumo vulgi

Tror jag.
Rätta mig om jag har fel. Latin är viktigare än vilka butiker tedrickare handlar i.

Underbaraste shoppingdagen!!!

Hej alla Fans!
Nu bara måste jag berätta om min härliga torsdag! Jag hade redan fått massor av super bra tips från Uffe
om billiga leksaker. Jag vet inte riktigt hur han fick ihop det med bilderna bara. Men, jaja. Man kan ju inte begripa allt!

När Älsklingen sa att han var tvungen att åka till Kungens Kurva med bilen, bestämde jag mig för att ta ledigt, och riktigt gotta mig åt att julshoppa. Jag var tvungen att ta en härlig bild av den mysiga jul känslan jag kände utanför en av mina favorit affärer.


Man känner liksom hur mysigt det ska bli där inne. Jag köpte massor av härliga doftljus, nya fotoramar till alla bilder jag tar. Jag skulle vilja ha en ny Carpe Diem skylt, men jag hittade ingen. Man kan liksom aldrig få för många såna tihi!

Det är så härligt att gå runt där inne och få en massa inspiration, och är man där innan tio får man gratis kaffe. Jag stannade såklart länge, och åt lunch där också.

På vägen tillbaka köpte såklart en massa annat också. Bland annat på Toysrus. De har massor av fint där inne som barnen bara älskar, och man har ju råd med fler klappar där också.

Till nästa gång
Kjamizaj!

Slick, fan va bra!

Det här
Bruno K. Öijer är en självgod fjant. Dessutom rätt kissnödig
var så djävla bra!


Snart kommer fler KK-inlägg!

hänvisad till Tedrickarmecka

Bilen måste servas. Inte bara är det en skitdyr utgift för något som verkligen är pisstråkigt. Det är ju inte precis en upplevelse att lämna ifrån sig bilen, och få tillbaka den utan att se någon annan skillnad än den i plånboken. Det innebär dessutom att jag är hänvisad till TedrickarMecka - Kungens Kurva.

Av de tillgängliga verkstäderna är den i Kungens Kurva den som ligger minst dåligt till. De andra ligger på platser där vi inte ens hade kunnat gå på IKEA.

Nu kan vi gå på IKEA. Och Heron City. Och OnOff och Elgiganten. Och Siba. Och CityGross.

Fy fan vilken dag.

9.30-14.30.

Och jag har dessutom köpt alla julklappar.

Kan man släppa lös den lilla onda gnomen på glasavdelningen?

Björn Ranelid

Det här inlägget har jag filat på länge. Och det kommer ändå inte att bli som jag tänkt, tror jag.

Vem fan är Björn Ranelid?

Nyligen fick jag reklamdyngan Villaliv i min brevlåda. Det är ett reklamblad, friköpt som "samhällsinformation". De har en journalist inhyrd två timmar i månaden som får skriva ett litet kåseri om något trist. Då har det Redaktionerllt Värde.

Vem är han, denne nalle? Vem bryr sig? Han verkar vara en dryg fan, vars främsta företräde är en bil som var flott för trettio år sedan. Han har blonderat hår, och rynkor av överdrivet solande.

Och enligt Villaliv bor han i "drömmarnas hus".

Det enda jag hört om honom egentligen, eller förlåt, hört om hans åstadkommanden, är att han är sinnessjukt dryg på temat "Jag har skrivit en bok om mina böcker". Återigen, meta. Det handlar inte ens om hans böcker. Det handlar om hans bok om hans böcker. Folk talar om honom, men aldrig om vad han gjort.

Varför bryr sig någon? Jag är uppriktigt nyfiken...

Man vet att julen är runt knuten...

... när Carola i Jesu Namn predikar Mammon på OnOff...


tillägg...
Alltså, när jag idag tog en sväng genom OnOff, skrålade Cavråla om att Halleluja, för Jesus kommer, och allsköns liknande dumheter. Och därför borde jag köpa en TV. Eller, hon sjöng inte det, men det var uppenbarligen så OnOff tolkade henne, och jag tror faktiskt inte att hennes egen tolkning var så farligt långt ifrån.

Leksaker?

Hur är man funtad om man köper en megafon till sitt barn?

Leksaker som låter köper man till barn, vars föräldrar man hatar. Megafon som leksak tar det till nya höjder...

Varför säga "Din blogg suger"? (till 30+)

Jag har alltid undrat varför man bemödar sig att kommentera en blogg man inte tänker läsa i fortsättningen, bara för att säga att den är dålig?

Är det så att man, med dragen lans, försöker bekämpa de digitala, oräkneliga väderkvarnarna dåliga bloggar kan liknas vid i den fåfänga villfarelsen att alla man dissar ska sluta blogga?

Vad vill man åstadkomma? Är det så att någon med taskiga språkfärdigheter plötsligt lär sig stava, skriva ihop och kommatera för att någon säger "Du kan ju för fan inte skriva!" i kommentarsfältet? Blir någon plötsligt hysteriskt rolig för att någon säger att han misslyckas med humorn i bloggen? Blir någon plötsligt en skicklig konstnär för att någon kommenterar hennes blogg med "Dina verk suger apballe!"?

Varför inte bara konstatera att bloggen inte föll i smaken och sluta läsa? Internet är fullt av dåliga bloggar. Världen är full av dumma männniskor också. Inte fan är det lönt att gå runt och berätta det för dem, sådär generellt?

Vad är det för fel på folk?

(till 30+: PCB är ett spån. Hälsa den från mig!)

23 dagar kvar, hur fan ska jag överleva?

Det spelas julmusik på alldeles för många ställen. Överallt och hela tiden. Man kommer inte undan. Jag hatar julmusik. Djupt och innerligt. Bara religiösa dansbandsartister gör julmusik. Och amerikaner, som i allmänhet är åtminstone religiösa. Ibland gör de dansbandslik musik också. Eller iallafall smörja. Det är snö, renar änglar, jesus, julklappar och allsköns vidrigheter.

Nästa år ska jag tillbringa de 24 första dagarna av december i ett ickekristet land, som ännu inte amerikaniserats.

Äntligen jul!

Det är så härligt såhär års, med jul skyltning och pynt och allt. Man får en anledning att göra fint hemma, och så får man shoppa så mycket. Jag fick brev från American Express idag, att jag kan få ett guldkort hos dem! Kalas bra då kan jag ju köpa massor av jul klappar!

Jag brukar berätta för älsklingen ganska noga vad jag vill ha, för annars köper han bara fel saker. Något år hade han lagt en massa tid på att pyssla och göra en pryl hemma. Den var inte ens fin. Så nu är jag noga med att liksom "beställa". Han brukar säga en massa saker han vill ha, men det är ju såna där saker jag inte förstår, så jag brukar köpa riktigt fina kläder till honom istället. Och inte bara billigt skräp utan fina saker.

Det brukar gå rätt mycket pengar på julklappa (tihi!) så man får ju snåla lite i januari istället, men jag avskyr att behöva ge bort billiga saker. Men nu, med nya kortet, behöver man inte betala på jätte länge, så det kommer att bli hur bra som helst.

Och jag har redan börjat att handla jätte mycket klappar till barnen. Barn kan liksom inte få för mycket julklappar! Jag älskar att se hur de sliter av pappret, och liksom kastar sig över alla saker! Jag fattar inte vad folk gnäller så mycket över det för. Det är ju kul att få många klappar. Varför ska inte barnen få allt man kan ge dem? Med nya kortet blir det hur mycket klappar som helst!

Alla presenter får mig att tänka på sakerna de tre vise männen hade med sig till jesusbarnet, och jag tycker det är så fint.

/Tedrickaren