Manlig Tedrickare?

Egenskaperna för Tedrickare, så som vi presenterat dem här, är väldigt typiska kvinnliga egenskaper. Nu undrar vi lite hur den manliga motsvarigheten skulle se ut. Kanske är det den typiska tedrickarens make? En människa med enorm platt-TV och fin hemmabioanläggning, på vilken de båda ser Så Ska Det Låta i perfekt surround, trots att ingen av dem hör något över 16000 hertz? Kanske de köper det där extra fina kylskåpet? Kanske det finns en verkstad med många fina snickeriverktyg i källaren, i vilket tedrickarmaken emellanåt snickrar något tedrickaren behöver till sin inredning, eller där han lagar gräsklipparen? Den manlige motsvarigheten till Tedrickaren är Teknikintresserad, och läser nog motortidningar, men kör en vanlig bil, vars modellbeteckning kompletterats med ett T som i Turbo. Säg, en volvo. Med Turbo. Inte en riktig sportbil.

Den manlige tedrickaren köper teknik för teknikens egen skull. Han var FÖRST! med Video i kvarteret, om han är gammal nog, och annars har han varit först med annat. När hans fru har en kompaktkamera med ett specialläge för blomsterarrangemang, har han den häftigaste systemkameran, med det häftigaste teleobjektivet, och han tar bilder på fruns blommor och ibland på katten. Och på släktträffar och högtider tar han nog ett och annat gruppfoto. Så han har ett vidvinkelobjektiv som är dyrt och kan stor bländare. Men han har inte riktigt greppat alla de där speciallägena, så blixten brukar gå av ändå, och han förstår inte riktigt varför.

Om han kunde köpa ett mjölkpaket med en teknik som berättade för honom om mjölken var färsk eller inte, skulle han köpa det. Och betala extra. Och visa det för vännerna när de tar en grabbig öl ihop! Ett riktigt partytrick.

För vad i helvete ska man annars med ett mjölkpaket som berättar om mjölken är dålig?

Hatar du också folk som bygger och konsumerar teknik för teknikens egen skull?

Våra vänner på InUseful har koll, som fan. Och de är inga tedrickare!
Kunskapen i världen - och i näsan

(För den som ännu inte läst på rejält om Användbarhet, Användarvänlighet, Usability, HumanComputerInteraction (HCI) MänniskaDatorInteraktion (MDI) eller vad man nu vill kalla det, är Kunskap I Världen ett begrepp som står i motsats till Kunskap i Huvudet, dvs, egenskapen att du inte behöver lära dig för att kunna använda en pryl, utan det ska förklara sig själv!)

Religion

Behöver jag säga mer?
I SvD kunde man idag läsa några av de värsta dumheterna på länge

Tack och lov finns det folk som författarna av Humanistbloggen som säger emot!

Det här är så satans dumt och fel och korkat på så många plan och så vidrigt att jag inte ens orkar vara rolig om det.

och mer om reklam

... vilket osökt för oss in på reklam i allmänhet och språkmissbruk i synnerhet.

Föreställ er ett varumärke, vars namn innehåller ett tecken som bara existerar på Svenska. Och, i undantagsfall i ett par andra språk. Ett namn som anspelar på något oerhört svenskt, genom att påminna om en känd vistext av en nationalskald, som, till exempel, Änglamark, för att ta ett sådant ord helt på måfå ur den hjälpligt samtida diktkonsten. Föreställ er vidare att varumärket ägs av en stor, men i högsta grad nationell, kedja inom dagligvaruhandeln.

Vem riktar de sig till? Vem är den primära målgruppen?

SÅ VARFÖR I HELVETE DÅ INTE KALLA SAKER FÖR NAMN SOM FINNS PÅ SVENSKA?!

När jag var 9 tyckte jag att låttexter på engelska var mycket tuffare än dem på svenska, antagligen för att jag inte begrep att de var lika dumma som de på svenska. Jag tyckte att coola killar på TV som pratade engelska var coolare än coola killar som pratade svenska. Och inte bara för att coola killar på svensk film sällan är särskilt coola. Men jag har lärt mig nu. Min engelska är bra nog för att inse att valet av språk i sig faktiskt inte är en "ball-faktor". Egentligen.

Men tydligen har inte marknadsavföringsavdelningen på COOP ännu nått dithän. Nej, de tycker fortfarande att saker på engelska är coolare än de på svenska!

Kan någon förklara för mig vad "Skin Tonic" är? "Cleansing milk" kan jag gissa borde översättas med "rengöringsmjölk", vilket låter bra djävla dumt, men inte bättre på engelska. "Hairspray" vill jag minnas, åtminstone under stora delar av min uppväxt, har kallats "hårspray". Där "spray" ju uppenbarligen är ett låneord, men ändå ett sedan länge etablerat sådant. "Bodylotion" har jag stört mig på länge, men "Kroppsfett" har kanske en lite negativ klang?

Fast bäst är ändå när filmtiteln "Miss Congeniality" översattes med "Miss Secret Agent", på svenska!

En grupp språkfascister har för övrigt JO-anmält Stockholms stad för att de använder utländska ord på svenska myndigheter och institutioner. Fast, om man riktar sig till utlänningar, som man gör med sin slogan och namnet på sin turistbyrå, kan det kanske ändå vara på sin plats att använda ett språk som målgruppen kanske begriper. Som engelska.

Fast lagen de lutar sig emot är lite kul (Andra paragrafen, framförallt sjunde stycket). Tyvärr gäller den inte Konsum, utan bara myndigheter.

Det kan också noteras att sjunde och tionde stycket i den paragrafen skulle kunna tolkas som lite motstridiga, men bara av de som inte kan sitt eget språk. Jag har tusen kollegor, eller kanske hundratusen, som på fullt allvar tror att det heter "klustra" och inte "kopulera". Den intresserade kan säkert hitta rätt på Wikipedia, där jag hittade detta skojiga faktum, men nu orkar jag inte leta mer. Klockan är många...

Tedrickare och reklam

Jag ser det framför mig. Jag ser henne tydligt. En kvinna i förtioårsåldern, pryligt hår, dyra, "praktiska" kläder med stora loggor från dyra tillverkare som skriker "Jag har semester, men är ändå mån om att visa att jag har råd" och en självgod min. Hon tittar bland hygienartiklar efter champo till sitt ljuvliga, men en smula klena, barn. Barnet förtjänar bara det bästa, och det är viktigt att hon tidigt lär sig vikten av att vara hel, ren och ha ett prydligt, gärna rosa, yttre. Hon går förbi hela hyllan med alla de flaskor som är märkta
"Varning! Innhåller förbjudna mängder väteperoxid, svavelsyra och DDT. Bry dig inte ens om att kontakta läkare om ungdjäveln får det i ögonen, för då är hon verkligen fetrökt oavsett. Denna produkt kommer att upprätthålla hygienen genom att effektivt avlägsna allt hår och merparten av huden över hela huvudet."

i jakten på den enda flaska med barnchampo som är märkt "Mild".

Du, avkomma av en kamelbajsätande insekt, som kom på att skriva dit "Mild" på barnchampot, hur fan tänkte du? Hur länge trodde du det skulle dröja innan alla konkurrenter blev måna om att inte förknippas med motsatsen? Exakt hur dumma tror du merparten av individerna i ditt kundsegment är? Tror du att någon, någonsin, föreställt sig att ett barnschampo skulle kunna vara annat än milt? Finns det ens vuxenschampon som är märkta "brutalt"? Inte ens apotekets Fungoral, som torde vara bland det våldsamma man kan få utan recept är särskilt våldsamt.

Ni, djävla copyrighters eller reklammakare eller bara, kort och gott, överbetalda tedrickare, som skriver alla djävla dumheter som står på förpackningar, NI ÄR PÅ MIN LISTA!!!

En lista som, vilket någon påpekat, börjar växa sig oroväckande, men inte förvånande, lång...

Var köper DU din mjölk?

En förstasidesnyhet i DN idag tar den annars ganska respekterade tidningen till kvällspressens bråddjup av dumheter och ickenyheter.

Joanna Wågström har upptäckt att det är dyrt att handla dagligvaror på macken. No shit, Sherlock?!

Joanna, jag hoppas det var någon annan som satte dig att skriva den här fullständigt hjärndöda texten om ett fenomen som är mer välkänd än färgen på himlen än fin sommarlovsdag...

Ni med bättre känningar i branschen än jag, låter man sommarjobbare hitta på dumheterna själva, eller är detta ett practical joke mot en stackare som inte vågade säga emot när någon föreslog uppslaget, eller är det en hjärndöd, utbränd, trasig, fantasilös och ondsint redaktör som ska straffas för att h*n inte kom på något bättre?

logi med barn

Det är semester och därmed en smula tomt i bloggen. Det är svårt att förmedla djupa tankar i dånet av tusen barn. Vilket för övrigt är temat för dagens betraktelse.

All Inclusive är numera ganska populärt bland barnfamiljer för att det är "enkelt". Enkelt tycker jag känns en smula märkligt som högsta prio för en semester. En vecka i Bunkern är också ganska enkelt. Ja, det är ju gratis sprit också, men det behöver man ju inte tala så högt om.

Ja, jag kan förstå att man som förälder ibland vill lämna sitt barn med en tonåring utklädd till Bamse i en hetta som även utan trettio kilo plysch är plågsam för många, och under tiden se hur många drinkar det är fysiskt möjligt att få i sig på en dag. Supa bort all ångest över att man inte är cool nog att back-packa i Mongoliet eller Somalia. Men...

Jag upplevde nyligen en stor anläggning, kretsande kring en stor djurpark, helt avsedd för barnfamiljer. Det fanns en barnbuffé med pannkakor och köttbullar, så att barnen inte skulle hosta och spotta för mycket i de vuxnas buffé. Det fanns barnstolar i överflöd och det fanns pennor på borden, med vilka barn kunde rita på duken. Praktiskt, ja visst. Utfordring åt massorna i en miljö där föräldrar inte måste kedja fast barnen för att undvika stämningar från restaurangen och BÅDE helstekt fläskkarré OCH ryggbiff. Och stor stark.

Men var det en njutning? I helvete! Vi fick alla mat, och kunde därmed sova utan hunger, men som kulinarisk upplevelse bortom undermåliga. Det var en audiell plåga av skrikande barn. De flesta skrek betydligt mer än mina barn brukar göra, och således fick jag ett snittvrål i öronen under måltiden som vida översteg vad jag är van vid hemifrån. Och bara hälften kom från barnen. Det mesta andra kommer från en fet karl från Skövde med tre öl för mycket under västen som inte orkade resa sin feta röv från stolen och lyfta ut sina snoriga treåringar ur sås-baljan, utan istället vrålade över hela matsalen.

Och detta kallar folk "enkelt" och "avkopplande". Inte ens en AllInclusive anläggning vid medelhavet har tillräckligt mycket sprit för att försätta mig i ett tillstånd där jag finner sådant avkopplande. Ingen mängd lugnande i världen tar mig dit. Hellre tältar jag på plattan är besöker en AllInclusive-anläggning där jag ska höra tusen blekfeta ungar och deras packade föräldrar vråla åt varandra varenda mål på dagen, och se hur spottar och fräser när bamseskådisen faktiskt friteras i dräkten, och en fet tysk gör magplask i polen och stänker ner barnkissblandat poolvatten i varenda drink på promenaden runt vattnet.

Nej, fy helvete.

Tack och lov åker ju ganska många puckon dit, vilket betyder att jag slipper dem här hemma.

Men NI ÄR FAN PÅ MIN LISTA ÄNDÅ! Ni, era snoriga barn, och era hängbuksvin till packade hannar!

Den ljuvliga sommaren

Den allra varmaste solen är förstås borta nu, men det är fortfarande sommar, och det är så härligt. Regnet är bara bra för blommorna!

Efter att ha läst i Sköra Hem att både Grevinnan von Fjuttelsprutt och Kändisen Persson hade förgyllt sina matsals möblemang med vackra pioner, blev jag så inspirerad, och nu har jag också en färgsprakande bukett av härliga rosa Pioner på köksbordet. De ljuuuuuvliga blommorna kommer såklart från min egen trädgård. ;-)

De Små har somnat så fint i sina sängar redan efter varsin saga.

Nu ska jag gå och göra en kopp kamomillvaniljsockerblomdoftlugnandeSvalaNätterte och sätta mig med en bok i kvällssvalkan och bara Vaaaara!

Puss puss och Kjamizaj alla fina vänner!

Ps. Bilden tog jag med min nya underbara kompaktkamera. Den är faktiskt jättebra, men så tog jag ju inte det billigaste heller. Den har till och med ett speciellt blombuketts program!

/Tedrickaren

Är du viktig?

Är du Viktig? Om du stannar hemma från jobbet en dag, vad händer då? Vilar hela organisationen på dina axlar? Är bördan tung? Känner du att du alltid måste ha telefonen med ifall något går åt skogen på jobbet, som bara DU kan lösa? Är det din fru som tar hela föräldraledigheten för att du helt enkelt inte kan vara borta från jobbet? Har du aldrig hämtat dina barn på dagis, därför att du alltid måste arbeta till klockan åtta på kvällen, därför att det du gör är så viktigt?

Jag tvivlar.

Jag hade en gång en chef, som var så övertygad om sin egen betydelse att han aldrig jobbade mindre än sextio timmar i veckan, och då hann han ändå inte med de centrala delarna av sitt chefsjobb, som gick ut på att ta hand om personalen. Han gick på alla möten som hans mötesfetischistkollegor ordnade, och kallade alla till. Han hade inte riktigt greppat att dessa kollegor i någon mån värderade sin egen viktighet efter hur många som kom på deras möten. Alltså kallade de alla. Han begrep heller inte att man faktiskt kan säga "Nej, det där får ni klara själva. Det är inte mitt bord" när det faktiskt var så. För isåfall skulle han ju inte vara så viktig. Han jobbade jämt. Och när han kom hem tog han en whisky eller fem. Han var ju såklart whiskyconnaiseur. Men jag tror nog han hade fått ner några huttar renat också om ingen whisky funnits. Det är bara inte lika legitimt. Han blev med tiden sämre och sämre som chef, stressad som han var. Han tillhörde den manliga typen som inte är konflikträdda. Och det är ju en bra egenskap när det finns en konflikt att lösa. Den är lite sämre när ingen konflikt finns förrän man hittar på den.

Några av kontaktpersonerna hos min kund som alltid jobbar. Alltid. Hon skulle åka med sitt barn till sjukhuset en dag. Då såg hon till att jobba till klockan 4 på morgonen innan, så att hon inte skulle komma efter. Hon måste ju uppfylla sin ordinarie sextiotimmarsvecka. Hon skickar alltså jobbmail till sin underleverantör klockan 4 på morgonen, och har då ännu inte lagt sig.

Hon förväntar sig, trots att hon vägrar betala en spänn extra, att vi ska sitta kvar en fredagskväll och kasta allt annat för att fixa hennes grejor. Hon tänker inte innan hon lyfter luren klockan åtta på kvällen och ringer våra mobiltelefoner, och blir förvånad när vi inte är på jobbet. Det är ju hon. För hon är ju så viktig. Och det hon gör, som ju inte blir gjort om hon inte gör det, är också så djävla viktigt.

Så vad är det dessa människor gör som är så djävla viktigt då? Ja, i ena fallet en mellanchef hos ett större teknikföretag. I andra fallet, en grunt på ett helt vanligt tjänsteföretag.

Jag förstår att kirurgen inte, klockan fem, tittar på klockan och lämnar patienten att dö på operationsbordet, därför att det är dags att gå hem. Jag förstår om ambulansen inte svänger av motorvägen i Täby, därför att klockan plötsligt blev 5. Eller att brandmän inte går hem förrän huset är släckt. Jag förstår att polisen fortsätter jaga en farlig förbrytare tills den är fast.

Jag förstår inte att någon som arbetar med att sälja en ganska enkel tjänst åt företag inte begriper att världen går inte under om de går hem för dagen. Och, vidare, blir jag riktigt djävla förbannad när dessa människor kräver att jag ska göra likadant och försaka min hälsa och min familj för att deras sketna djävla datorsystem som varken gör till eller från här i världen strular lite grann, och ett kommatecken sitter fel i wordfil. Särskilt som de tvärvägrar att betala för tjänsten. Ett jouravtal kostar tre gånger så mycket som det ni är villiga att betala, och om ni inte tycker det är värt att pröjsa det, hur fan kan ni då hävda att prylarna är så viktiga att ni ens föreslår att komma hem till min kollega på valbordsmässoafton, klockan sju för att få låna hans dator.

Lite perspektiv, era djävla navelskådare. Ni är inte ens flugskitar på en karta över er stadsdel. Gå hem. Håll käften. Ring mig imorgon!

Ni är på min lista.