Fantasilöshet?

Det är intressant att ett barn som kan hitta på vilka lekar som helst, vilka samband som helst och vilka långsökta regler som helst för vilka långsökta händelser som helst, och alltså har en stadig skopa fantasi aldrig, någonsin inte på villkor om så hennes liv hängde på det, skulle kunna hitta på ett annat namn på någonting, än tingets vanliga ord och ändelsen "is". En zebra (för vilken hon tänkte köpa ut mig! Skitunge!) heter följdaktligen Zebris. En ballong heter Studsis, en fisk skulle heta Fiskis, och hunden heter Hundis. Varje gång tycks hon lika förvånad över detta brillianta tilltag av namn, som om det var första gången någonsin.

Hur kan hon var så fantasimässigt handikappad på just precis den punkten, när hon har ett sånt överskott i övrigt?