För drygt ett år sedan skilde jag mig. Jag har, till skillnad från mitt ex, valt att inte skriva om det här. Har jag behövt prata av mig har jag gjort det irl. Nu har någon av exfruns bekanta eller bloggläsare hittat hit och lite diskret hintat att jag är en knöl och ett rövhål.
Det kan man ju tycka. Läser man det jag förstått att hon skriver om mig (jag har valt att inte läsa, men får ändå höra ibland) är det ju inte ens konstigt.
Jag undrar dock hur man så okritiskt kan svälja allt det där utan att ens överväga att en annan sida skulle kunna finnas, att det skulle vara så enkelt som att det finns en sanning och att den skulle förmedlas av ena halvan av ett föredetta par. Svälja det så noga att man anser sig ha rätt att kritisera.
Världen är nu en gång för alla full av dumma människor.
Det kan man ju tycka. Läser man det jag förstått att hon skriver om mig (jag har valt att inte läsa, men får ändå höra ibland) är det ju inte ens konstigt.
Jag undrar dock hur man så okritiskt kan svälja allt det där utan att ens överväga att en annan sida skulle kunna finnas, att det skulle vara så enkelt som att det finns en sanning och att den skulle förmedlas av ena halvan av ett föredetta par. Svälja det så noga att man anser sig ha rätt att kritisera.
Världen är nu en gång för alla full av dumma människor.
posted from Bloggeroid
Besökare sedan 090601:
Rent generellt har jag oerhört svårt att förstå människor som hänger ut någon de bör ha en fungerande relation med. Man måste inte älska sina ex, men har man små barn bör relationen fungera. Har man inga barn eller någon annan anledning till kontakt med någon man anser vara röv kan man ju för all del skriva om det om man nu måste.
SvaraRaderaSåg kommentaren du syftar på och är det något jag har ännu svårare för än dem jag just skrev om är det fega, anonyma jävlar som går in och antyder saker i bloggar. Skaffa en ryggrad istället, eller ett liv.
Fiat, det verkar som om du förstår problemet.
SvaraRaderaMitt ex har, om jag ska vara objektiv, nog många anledningar att vara arg och sur och bitter, och det har jag också, så det jämnar ut sig.
Hon har en välbesökt blogg sedan många år där hon valt att alltid ösa ut all sin skit, vad det än gällt. När det gäller mig är det långt ifrån objektivt och ofta inte ens sant. Nästan ingen som vet vem jag är läser den, så det skiter jag liksom i.
Men när hennes läsare börjar komma hit och sprida sin skit, då undrar jag lite hur liten och dum man faktiskt kan bli.
Öm punkt? Annars-skit i vilket. Orkar bry sig om anonyma kommentarer. Det som är lite rörande här är flickvännens försök till försvar av sin kille. Småcharmigt. /Sofia
SvaraRadera