Ja, det går bra att gratulera.

Minsann, om jag inte fick den där lägenheten. Den där riktigt riktigt fina, superlägenheten som jag skulle ha. Den som passade mig som fisken i handsken!!!

En olycka kommer sällan ensam

Samtidigt som jag är en smula stressad över mitt jobb eftersom jag måste jobba på gränsen av min kompetens och samtidigt som jag är mitt i en skilsmässa som, även om den är av det lite snällare slaget (Tack [insert diety here] för att jag valde en vettig tjej en gång i tiden!) ska jag nu ha magsår över den satans budgivningen på lägenheten jag så verkligen verkligen verkligen vill ha, och som jag är på gränsen att nog kanske verkligen få, med lite tur, precis på gränsen av min budgivningsförmåga.

Varför kan inte livet dela upp stressmomenten? Eller, kan det vara så att de är relaterade och accelererar varandra?

Suck.

Jaja. Det är inget som inte lite kaffe kan göra värre. Kan jag få en kopp till?

Att uttrycka intervall på svenska

Det finns två sätt att på svenska uttrycka begreppet intervall.
1. Din väntetid är 6 till 10 minuter
2. Din väntetid är mellan 6 och 10 minuter

Att blanda de två (Din väntetid är mellan 6 till 10 minuter) är fel fel fel fel fel.

HÖR NI DET DJÄVLA APSKAFT PÅ TELE2?!
Jaja. Jag ringer ändå för att be dem stoppa upp sin fasta telefoni där solen aldrig skiner och därmed slippa betala dem.

Och ja, för den som undrar. Det finns rätt och det finns fel, och det är tydligt vilket som är vilket.

Att det dessutom fortsätter vara "mellan 6 till 10 minuter" fast det gått flera minuter är ett helt annat, om inte mindre, problem.

Folk?

Vem fan bryr aig om va svenska Folket tror?

Lägenhet

Den ena lägenheten jag bjuder på hade en jääääättestor Carpe Diem-skylt från tedrickarbutik på väggen, och fullt av "little Princess" i rosa och annat vidrigt i hela lägenheten. Fast de satt ganska löst, så de är nog borta när jag flyttar in, ifall jag köper den (det är andrahandsvalet) och skulle jag hitta sånt vid inflyttning, kommer jag att ordna en brasa full av symbolik och bjuda in utvalda gäster.

it's on...

Nu har den där djävulskarusellen av budgivning börjat. Jag bjöd först. Det är sekundärt i förhållande till att bjuda sist. Den här lägenheten vill jag verkligen ha.

Surrealistisk morgon

Jag tror jag behöver flytta. Det börjar bli svårt att skilja min verklighet från surrealistiska verk av Mattisse och André Breton.

Det finns ett enormt genomarbetat regelverk för hur det sociala livet ska fungera kring trohet, äktenskap, parmiddagar och gud vet allt relaterat. Det är skapat för eviga äktenskap och en massa konstigheter, och alltihop fallerar totalt när det börjar komma in skilsmässor i bilden.

Jaja. Det ordnar sig nog. Tack och lov är vi inte ovänner där hemma. Frun Exfrun erbjöd sig till och med att följa med mig och titta på lägenheter. Det var fint gjort. Nu blev det svårt med barn, och istället följde en vän med, på två av dem, och en av dem kollade jag helt själv. Den lägenheten vill exfrun ha. Fast hon ska bo kvar i huset, som hon inte är så förtjust i, men som jag tycker om. Kanske vi hyr ut till varandra. Hur i helvete räknar man då på det?

Suck.

Djävla röra.

Men det ska nog ordna sig.