Därför

Ja, jag kunde inte hålla mig längre.
Nu behöver jag skriva lite.

Det här skaver. Det skaver lite, för att jag själv inte kan låta bli att påverkas, precis så som det är tänkt. Och samtidigt, det är så fel...



Ett stort företag ( som för övrigt är i den största miljöförstöringsbranschen som finns!) väljer att belöna sina kunder, med ett givmilt och för all del, väldigt roligt spektakel. Jag är säker på att de som var med uppskattade det väldigt, och företaget gjorde en handfull människor väldigt glada. Appselut. Det är fint att sprida glädje.

Vad tror vi, kan det ha varit ca hundra passagerare, som var och en fick julklappar för ett par tusen var i snitt? Ett reklamjippo som kostade ett par hundra tusen. Väldigt grovt räknat. En enkel liten googling ger att malariavaccin som räddar livet på barn i Afrika kostar ca 300 spänn. Grovt räknat tusen barn i Afrika hade kunnat få malariavaccin för de här pengarna, och slippa dö.

Det är fint att ge bort. Det är fint att göra människor glada, men det finns en obehalig kultur av att vi ger till de som redan har. Vi har inga problem att köpa ett knippe vissna tulpaner för att en tonåring i en rik stockholmsförort ska få åka på fotbollsresa, men fan om vi kan ge ett par hundra spänn till rädda barnen, SOS barnbyar, eller läkare utan gränser.

Det finns något inneboende hos oss, som gör att vi har lätt att associera oss med våra likar, och visst kan vi känna lyckan av att någon plötsligt kastar en fin TV på oss, men nog är det fel att ge till de som redan har, medan de som inte har inte får något?

Detta är, som jag ser det, främsta skälet till att "välgörenhet", sociala skyddsnät, bör ligga hos någon part som så oberoende det bara går, och inte hos välgörenhetsorganisationer som i första hand förlitar sig på den enskildes givmildhet. Den givmildheten pekar nämligen ofta fel.

Och nej, jag är inte tillräckligt konsekvent för att låta bli att ge mina egna barn julklappar och istället skänka pengarna till de som verkligen behöver det, men nu, när jag tänker på det, ska en del av deras budget faktiskt solidatoriskt, omfördelas till de jag tror främst behöver det. De bor inte i Sverige...

Och nej, jag är inte emot att man ger bort presenter, filmen är mer en illustration...

Och ja, jag är tillbaka. Jag kunde inte hålla mig. Jag måste får skriva sånt här någonstans.