Hur försvarar man sig?

Min exfru är bloggerska av stora mått. Med många läsare. Enstaka individer är personer vars åsikter jag är mån om. Ett par stycken bara.

Min exfru är trovärdig. Särskilt bland sina läsare. Hon har tidigare aldrig ljugit. Numera är hon ofta på gränsen, och emellanåt faktiskt över den. Jag förväntas inte läsa bloggen, och jag mår bäst av att inte göra det. Det är "hennes ventil", och det är ju gott. Hon kan gott få skvallra bland kompisarna, även på nätet, om sitt ex, likaväl som att göra det hemma vid köksbordet. Det skiter jag faktiskt i rätt bra. Men så är det det där fåtalet. De där som bedyrat att de minsann tar hennes texter med en nypa salt. Att de faktiskt förstår att hennes information är kraftigt vinklad. Att de kanske ska fråga mig om det verkar märkligt.

Men grejen är att det hon skriver aldrig verkar märkligt. Det är inte självklart att ifrågasätta en väns utsago. Och jag har fått indikationer på att dessa få gemensamma vänner faktiskt inte gör det. Åtminstone inte i någon större utsträckning. De sväljer med hull och hår påståenden som verkar rimliga men som faktiskt ibland har varit ren och skär lögn.

Det svider, för de här få vännerna är viktiga.

Det betyder ju iofs bara att jag måste hålla kontakten med dem bättre på annat vis. Jag tror inte ens de läser det här särskilt ofta, men hennes blogg följer de nog noga, för hon skriver om sitt dejtande där. Och alla dumheter jag gör. Det skriver hon och det är smaskigt skvaller och jag skriver mest trams.

Jag kan inte kontra utan att ge igen, och ge igen är jag fanimig för god för. Jag är bättre...