När kommer nästa... ?

DET SKA DU FÖR HELVETE SKITA I, BABIANRÖVSNYLLE!

Ja, Tidningen Varför har redan avverkat det, men jag kände att det behövde en mer uttömmande diskussion.

Förr, innan jag blev förälder, fick man inte sällan frågor på temat "När ska du yngla av dig då?". Länge var det bara riktigt otrevligt, därför att det fanns biologiska hinder, och barn var något önskat, men ouppnåeligt. Det var. Det blev ju ett par stycken sen. Nu är de två.

Men slutar folk fråga för det? Nej. Jag klarar inte av de två jag har. Jag har just nu en stor, röd bula i pannan, orsakad av att jag, bokstavligen, dunkat huvudet i väggen i ren och skär frustration. Därför att två är ett halvt för mycket.

Och folk frågar när jag ska skaffa nummer tre. Det finns huvudsakligen två kategorier av undrande. Dementa kärringar, och tedrickande, rosa efterblivna "jag-skriver-hjärtan-över-mina-i-fast-jag-är-över-30 och allt-är-gulle-gull!"-kärringar. Ja, de är fan kärringar trots sina nyss fyllda 30.

Män i min ålder brukar ha en sundare attityd? "Dags för ett kirurgiskt ingrepp snart, så att vi får ett slut på det här?".

Vad är det med människor, företrädesvis av honkön, men även en del med snopp, som kastar hela det liv de eventuellt hade innan och sedan blir föräldrar? De slutar presentera sig med sitt namn, och börjar säga "xxx:s mamma" istället för sitt eget namn. De går så upp i rollen som Förälder (och guds gåva till det allt folkfattigare Sverige) att de slutar ha ett namn! Och inte nog med det, de förutsätter att även jag är sådan. Dra åt helvete! Jag älskar mina barn, tro inget annat, men fan att jag tänker upphöra att existera själv för det! Vem vill ha en förälder som bara en förlänging av ens eget jag? Vad är det att bli eftersträva? "När jag blir stor ska jag sluta finnas!" BUP nästa den dag det yttras!

"Men barn är ju så djuuuuuuuuuuuuvliga!"
Dra åt helvete igen! Barn skriker, bajsar på sig, tvärvägrar att lägga sig, just den dag jag själv håller på att dö av utmattning och de innebär ett ansvar som, om man inte är försiktig, äter upp ens hela liv. Barn är fantastiska, åtminstone mina, men de är också annat, och att se ner på någon annan som väljer att inte mörda sitt ego när det sover är vidrigt.

Nästa människa som frågar när nummer tre kommer ska få ett knäckt näsben. Och kanske några utslagna framtänder. Och orden jag kommer att lägga på som grädde på moset kommer verkligen att göra ont!