Hur mycket kan en macka kosta?

Lätt relaterat till förra inlägget kommer nu ett annat, som berör pengar och värde. Jag roar mig idag med att åka tåg. Morgontåget. Första klass. Prisskillnaden mellan första klass och andra klass var mindre än kostnaden för den internetuppkoppling jag ändå måste ha för att kunna använda tiden till något konstruktivt, som att spy galla över min leverantör - SJ, och den ingår i första klass.

Vis av erfarenheten av SJ:s kulinariska expertis valde jag att inte pröjsa hundra spänn för deras frukost. Jag tänkte istället köra en stor macka och en finkaffe på centralen, men eftersom just den tunnelbana som precis skulle ta mig till Centralen i lagom tid för att handla den där mackan var inställd sitter jag nu här med magknip och hunger. Men, vafan, kaffet är ju gratis. Och givet att kaffet, som ju är nästan gratis att producera för SJ faktiskt är gratis kan man ifrågasätta den där frukosten.
Kaffe brukar kosta. Även om det är såhär äckligt.

Jag ser nämligen vad mina medresenärer får. Utöver det gratisa kaffet (Eller, de får ju sitt serverat, jag måste sträcka mig över min stolsrygg och fylla på själv) får de en (1) torr bulle, en liten (0,2) kaviartub, ett (1) skivat kokt ägg, ett (1) salladsblad, ett litet (0,2) paket smör, samt ett litet (0,2) glas apelsinjuice. Kaffe. Men det var ju gratis ändå. Mjölk och socker också.

Ok, logistik kostar. Någon ska packa alla de små frukostlådorna, någon ska lägga dem på en vagn och den säkert svårt underbetalda konduktören ska servera eländet. Men hon är ju på tåget ändå. Råvarorna ska köpas in, och någon ska lägga till funktionen att beställa eländet på deras hemsida. Fast sett per portion är nog den där sista kostnade löjligt nära noll.

Ska vi räkna lite på kostnaden per portion? Med grova siffror för en överslagsberäkning

Råvaror: ca 15 kr (enligt listan ovan)
Packa en låda: 20 sekunder
Stapla lådan på en vagn: 5 sekunder
Tid per låda för lastning på tåget: (10 minuter / 60 lådor per vagn) = ca 10 sekunder
Servera: 0 (hon är ju här ändå!), men låt oss räkna på en halv minut. Hon kanske skulle kunnat rationaliseras bort annars.
Städa undan brickorna: ca 10 sekunder, inklusive hantering av säcken

Det borde vara det hela. Det går ganska fort, faktiskt. Så, total tid per portion: ca 1,25 minuter. Det betyder att SJ tar ca 85 kr för 1,25 minuters jobb. Det gör en timpeng på 4080kr. Vad tror vi att SJ betalar den personal som faktiskt gör det här? Vi kan räkna högt, 200 kr / timme inklusive skatt och sociala avgifter. Det gör att de har en marginal på den där frukosten på ungefär 96%.

Läs igen.
96% marginal på en djävla frukost.

Jag går nog hellre hungrig än köper er mat. Eller, kanske jag faktiskt måste. Jag är pisshungring och kommer att må kalasilla av att åka baklänges utan vettigt fönster (min fönsterplats var precis mitt emellan två fönster) om jag inte ens får någon mat. Monopol. Snuskigt vidrigt monopol och Ocker!

Nej, hörrni, SJ, ni är nog fan på min lista.

Kvalitet? Pengar?

Vad är det med folk och deras förväntningar? Vem fan skulle gå in på Rolls Royce butik, hala fram en tjugolapp, peka på en Phantom, och säga "Behåll växeln" och sedan bli skitsur, när säljaren rullade ut en fabriksny Volvo V70 och lämnade över nycklarna?

Skulle du gå in på OnOff, plocka åt dig en 54" TV, hålla fram en hundring och sen bli sur när de faktiskt ger dig en 32" Sony med HDMI?

Nej, men när man köper mina tjänster, då kan man ifrågasätta varenda timme som redovisas men aldrig de som inte redovisas, kräva att allt ska vara levererat igår, hitta alla fel som finns dagen innan leverans, trots att man haft tre månader på sig, och sedan bli sur när man bara får något som faktiskt är riktigt bra, men inte fantastiskt och perfekt.

Du, fetto, som inte begriper vad du köper, du är fan på min lista!

Solglasögon

Smaka på ordet. Det är ett sammansatt ord. Sammansatt av Sol och Glasögon (som i sin tur är en helt vansinnig sammansättning, om man tänker efter).

Sol. Solglasögon är något man har i solen. Kan man tänka sig. Den praktiska aspekten är att de skyddar ögonen. De flesta har dem visserligen av estetiska skäl. Vilken estetik det handlar om kan ibland ifrågasättas, men syftet är i allmänhet uppenbart. Jag kan också köpa att en artist på en starkt upplyst scen kan vilja ha dem. Det är visserligen inte sol, men ljust ändå. Och folk som beskådar exploderande kärnladdningar.

I tunnelbanan finns varken sol, kärnvapen, strålkastare i industristorlek eller någon form av starkt ljus. Så hur kommer det sig att jag ständigt ser ungdomar med en uppenbart överdriven uppfattning om sin egen cool-faktor bära dess assessoarer? Solglasögon är bara tuffa om man kan bära dem på ett avslappnat, naturligt sätt, som om man faktiskt behövde dem. Så fort man kliver in genom dörrarna till Underjorden, upphör med ens denna ursäkt, och det blir plågsamt uppenbart för var och en som ser det, att solglasögonen bärs för att någon försöker vara cool. Och inget är så töntigt som någon som uppenbarligen anstränger sig för att vara cool. Cool är du bara om det är naturligt.

SÅ FIMPA BRILLORNA INOMHUS, TÖNTAR!

I övrigt har Tidningen Varför ett av de bästa inläggen på länge

Fettlana, du är en av mina idoler.

Saker för Tedrickare

Jag kunde inte låta bli. Jag surfade in på en site för billiga auktioner. Det är antagligen genetiskt, eller mänskligt, eller på annat vis någon låg egenskap för vilken jag inte är ansvarig som gör att jag bara måste kolla på loppisar ifall jag kan Göra Ett Klipp. Det kan man aldrig. Nästan. En gång gjorde jag ett, faktiskt, men inte ofta.

Det mest intressanta med den här siten är faktiskt att de inte ens erbjuder en enda vara jag vill ha. Eller, kanske någon, jag menar, alla behöver en hammare, men jag har redan fyra. Fast jag nästan aldrig spikar. Men ändå. Jag gillar hammare. Det är ett verktyg jag förstår. Iallafall. Inga saker jag vill ha. Hur gör de? Hur lyckas man skapa en site som den här, fylla den med prylar, och inte hitta en enda sak som jag skulle vilja äga. Jo, ok, kanske en fyrhjuling och en stor platt-TV, de är undantag. Ja, och hammaren, såklart. Men resten? Det finns faktiskt en hel kategori, betitlad "heminredning". Det du ska få se nedan är autentiska skärdumpar.



Jag frågar mig nu, är detta för fult för tedrickare, eller är det sådant de tycker är fint och kanske en "charmigt kitschig inredningsdetalj"? Finns det någon i hela världen som skulle ta emot en "Söt figur - flicka som leker i trädgården." om den så var inslagen i tusenlappar och hade 24-karats guldsnöre?

Nej, säger jag. Hammaren är det enda åtråvärda objektet. Och det finns gott om skäl till det...

Varför man laddar ner fulfilmer från thePirateBay

Häromdagen beställde jag Säsong 1 av den fantastiska TV-serien, the Big Bang Theory från Amazon UK. Strålande. Billigt och bra. Lätt värt pengarna, och rakt ner i min brevlåda. Och alla avsnitt på en gång och allt nördigt extramaterial jag inte kommer att se, men som jag ändå vill ha när jag betalar pengar. Och en riktig låda. Och ett omslag som inte är utskrivet här hemma med tre felstavade rollinnehavares namn.

Och skit.

Det första som mötte mig var en insinuation om att jag är en skurk. En Tjyv. Någon som stjäl. Typen som snattar i videobutiken. "Du skulle aldrig stjäla en bil!"

Vad är det för djävla dumheter? När jag nu faktiskt varit ärlig och duktig och faktiskt betalat för mig och köpt fanskapet, ska jag då behöva mötas av den smörjan? Sånt skit slipper jag när jag laddar ner det från thePirateBay och bränner det själv till tio procent av kostnaden.

Du kan själv se eländet här. Nej, det gör mig inte lojal.

Politiker och aktivister hävdar liberala agendor, upphovsrätt, skaparnas rätt att få betalt eller avsaknaden därav, eller Lag och Ordning eller den genomsnittlige hobbypiratens avsaknad av lust att betala för sig.

Bollocks!

Jag skulle gladeligen betala femtio spänn extra för att slippa reklamen och hoten och de synnerligen osympatiska insinuationerna.

Där har ni, APB och Metronome Home Entertainment och gänget. Ni är fan på min lista tills ni erbjuder mig utgåvor som inte syftar till att ge mig dåligt samvete! Det är ju bara skit också att thePirateBay själva är en hoper osnutna, obildade puckon till skitungar, nazister och ultraliberala spån. Can't live with them, can't live without them. Jag måste alltså sluta se på film. Fan.

Dagens tedrickare

Dagens Tedrickare presenteras på en helsida i Metro. Ingressen är precis den blodtryckshöjare man behöver för att få något gjort en dag som denna, och den innehåller ord som
"Plaza Kvinna" "Nu lever hon genomsnittskvinnans drömliv, lyckligt gift, med sommarhus i skärgården och med yoga och segling på schemat."

Hon poserar sött på en brygga i skärgården, lite mysigt med en stor jacka, på den stora bilden, lite som om hon var fem år. Det är nästan bara gluggen i övre tandraden som saknas. Kanske man ska rita dit den med en penna? Ja, se på fan! Det gick fint. Och nu är den i övrigt sunkiga bilden faktiskt fulländad. Sug på den du, din blomplåtande tedrickare!


I texten talar hon om hur man får vara stolt över sina framgångar i USA, men inte i Sverige. Ska vi kanske tolka det så att folk helt enkelt blir lite förbannade på andra som skryter över sitt perfekta liv och sina karriäristiska bedrifter, men att någon har ett för stort ego för att koppla detta? Eller att de andra tedrickarkärringarna faktiskt är för inskränkta för att känna igen talang när de ser det och blir sotis för att Ebbas blommor är finare, hennes soffa mjukare, hennes yoga mer avslappnande och för att hon faktiskt fortfarande är snygg och får vara med i TV? Jag känner ju inte Ebba, så jag vet faktiskt inte. Det är ju möjligt att hon faktiskt är trevlig, rolig, spännande och har mycket att prata om.

ELLER INTE?! Snälla, yoga och segling.

Om sin "goda vän" Estelle, Milburne, vd för Yogayama (!) säger Ebba:
"Vi har det här med örter och andlighet gemensamt."

Örter och andlighet? SKÄRP DIG! New age är för dumma, lättledda, ickekritiska människor.

Metro, You're on my list!!!

Och just det, hon sjunger i jazz-band. Guuuuud så svängigt!


(Du kan själv läsa elendet i Metros PDF-upplaga, på sidan 23.

Tedrickare med konstnärsambitioner

Det är inte ovanligt att soffkrypande tedrickare har konstnärsambitioner. Den äldre generationen flyttar till Österlen, där de köper ett förfallet hus och börjar göra saker i lera, som andra tedrickande kärringar köper. Antagligen är det så att pengarna helt enkelt snurrar runt mellan dem, och efter hand dräneras detta flöde, då råvaror i form av lera, duk färg och te köps utifrån.

Den yngre generationen tycker mycket om blommor. De gör blomarrangemang. De tar sin lilla telefonkamera och tar en bild på en buske i trädgården.

Och nu ska jag berätta något för er, blomälskande tedrickare.

NEJ DET ÄR INTE DJUVLIGT VACKERT!!!

Ja, dina tedrickarkompisar hävdar det. De skriver det som kommentar till din facebook-bild, som är onödigt liten, till och med för Facebook. Men de menar det inte. Precis som jag, ser de att det är en suddig felexponerad bild i motljus, där blommorna inte syns, och det hela faktiskt blir ganska deprimerande. Dina vänner ljuger för dig. De smörar. Din blombild är anskrämlig i alla avseenden, och dina tedrickarvänner säger till sig själv att deras buske minsann är mycket finare, och sedan apar de efter.

Stilleben med blombuskar blev ute när Romantiken gick ur tiden för flera hundra år sedan!

Höjden av arrogans

I vissa yrken är folk mer arroganta än i andra. Hantverkare är ofta djävla arroganta på en rad olika plan. De har liksom råd. En annan yrkeskår som emellanåt beter sig som om du, som "kund" inte fanns där är läkare.

Jag har bestämt mig för att ägna mig åt en form av medicinsk välgörenhet, och ställa mig Till Förfogande. I detta ärende besökte jag idag en läkare. Denne läkare började med att komma en kvart försent. När det var avklarat, såg han till att inte kunna mitt namn, och inte bemöda sig att ta reda på det heller. Det är förvisso en smula ovanligt, men inte värre än att de flesta borde klara det. Vi snackar fem bokstäver i en rimlig ordning.

Han satte sig framför datorn, och började knappa i ett program han inte begrep. Läkare är erkänt dumma när det gäller maskiner och datorer. Om det är för att de faktiskt är korkade, eller bara för nonchalanta för att lära sig kan vi låta vara osagt. Den här killen hade dock noll koll alls.

Så till det sista, spiken i kistan för mitt förtronede för den här mannen. Han lyssnade inte på mig. Jag är inte alls säker på vad syftet med mitt möte med honom var. Han ägnade sig inte åt något som inte vilken medelbegåvad apa som helst skulle gjort bättre. Han tittade inte på papprena han fick av mig. Han gav mig ett att skriva på, och han kryssade i några rutor i vad jag tror var ett journalsystem, och han lyssnade, väldigt aktivt, inte på vad jag sa.

Tack och lov fick jag träffa ett par andra människor efteråt. De var inte läkare, så de hade öron, och kunde, med min hjälp, förklara för honom att han hade fel och var dum. Men jag tror inte han förstod. Vilket ju kan vara hela grejen.

Hela grejen var dum, för han var faktiskt inte kompetent att sköta den där sekreteraruppgiften han ägnade sig åt.

Slutkläm:
Hur fan tror du att jag ska orka pallra mig iväg, på tid jag flexar från jobbet, för att ägna mig åt den här välgörenheten, när du är ett sånt djävla ärkespån?

När kommer nästa... ?

DET SKA DU FÖR HELVETE SKITA I, BABIANRÖVSNYLLE!

Ja, Tidningen Varför har redan avverkat det, men jag kände att det behövde en mer uttömmande diskussion.

Förr, innan jag blev förälder, fick man inte sällan frågor på temat "När ska du yngla av dig då?". Länge var det bara riktigt otrevligt, därför att det fanns biologiska hinder, och barn var något önskat, men ouppnåeligt. Det var. Det blev ju ett par stycken sen. Nu är de två.

Men slutar folk fråga för det? Nej. Jag klarar inte av de två jag har. Jag har just nu en stor, röd bula i pannan, orsakad av att jag, bokstavligen, dunkat huvudet i väggen i ren och skär frustration. Därför att två är ett halvt för mycket.

Och folk frågar när jag ska skaffa nummer tre. Det finns huvudsakligen två kategorier av undrande. Dementa kärringar, och tedrickande, rosa efterblivna "jag-skriver-hjärtan-över-mina-i-fast-jag-är-över-30 och allt-är-gulle-gull!"-kärringar. Ja, de är fan kärringar trots sina nyss fyllda 30.

Män i min ålder brukar ha en sundare attityd? "Dags för ett kirurgiskt ingrepp snart, så att vi får ett slut på det här?".

Vad är det med människor, företrädesvis av honkön, men även en del med snopp, som kastar hela det liv de eventuellt hade innan och sedan blir föräldrar? De slutar presentera sig med sitt namn, och börjar säga "xxx:s mamma" istället för sitt eget namn. De går så upp i rollen som Förälder (och guds gåva till det allt folkfattigare Sverige) att de slutar ha ett namn! Och inte nog med det, de förutsätter att även jag är sådan. Dra åt helvete! Jag älskar mina barn, tro inget annat, men fan att jag tänker upphöra att existera själv för det! Vem vill ha en förälder som bara en förlänging av ens eget jag? Vad är det att bli eftersträva? "När jag blir stor ska jag sluta finnas!" BUP nästa den dag det yttras!

"Men barn är ju så djuuuuuuuuuuuuvliga!"
Dra åt helvete igen! Barn skriker, bajsar på sig, tvärvägrar att lägga sig, just den dag jag själv håller på att dö av utmattning och de innebär ett ansvar som, om man inte är försiktig, äter upp ens hela liv. Barn är fantastiska, åtminstone mina, men de är också annat, och att se ner på någon annan som väljer att inte mörda sitt ego när det sover är vidrigt.

Nästa människa som frågar när nummer tre kommer ska få ett knäckt näsben. Och kanske några utslagna framtänder. Och orden jag kommer att lägga på som grädde på moset kommer verkligen att göra ont!

Sova?

Nog fan är det väl ironiskt ändå, att det som hindrar mig från att sova är en skitunge som skriker sig blå i huvudet om att han inte vill sova.

När CIA gjorde så skrek Amnesty om tortyr.

Amnesty, var är ni nu? Djävla maoistgerilla. När det är Bush och Cheney som gör det, då är det tortyr, när det är en skitunge utan materiella medel som gör det, då är det mitt eget fel.

57 channels, and nothin' on!

... sjöng Bruce Springsteen, tidigt 90-tal. Elvis halade fram sin S&W 38 och satte en kula genom TV-rutan.

Jag har inte S&W 38, och om jag sköt med den inomhus skulle grannarna ha åsikter och den sovande sonen skulle bli en vaken son. Antlagligen ledsen också.

Men jag förstår dem. Jag förstår Elvis. Jag förstår att han valde att sätta sig i sitt flygplan, flyga till Chicago, köpa den bästa bacon-macka som gick att uppbringa i hela USA och äta den där, istället för att se på TV, trots världens största utbud.

Med en missnöjd bebis på armen försökte jag låta bli att dö av tristess. Jag vankade av och an framför tv:n. Den missnöjda bebisen innebär att allt som inte är textat går bort, men kulturkoftorna som är vad SVT är övertygade om att alla vill se en fredagskväll efter en tung vecka hade nog gått bort ändå. På 3:an, en hjärndöd humorserie med Charlie Sheen i huvudrollen som - Charlie! Han spelar sig själv. Hjärndött, som sagt. På fyran, nej, jag vet inte vad det var, men jag ville inte se det. Femman hade något så ruttet som en någon sorts tävling i dynga där folk ska ramla och slå sig. Som America's Funniest Home Videos, fast med mer färger och proffsigare filmat. Sexan hade någon av Universal Soldier-filmerna, Kunskapskanalen körde en av sina vanliga kulturdokumentärer eller eländesdokumentärer som, oavsett vilket, är så eländiga att de nästan blir komiska. Nästan. Fast otextat och på larvigt låg volym, vilket är märkligt med tanke på att den primära målgruppen består av folk som alla har hörapparater de stänger av såhär dags. Åttan körde ännu en hjärndöd humorserie. Den billiga sorten, och nian hade en rutten film. SVT24 hade en repris av Uutiset.

Jag plöjde alltså över tio kanaler, och det bästa jag hittade var Universal Soldier. Med Dolph Lundgren. Som jag redan sett! (Ja, varför kan man fråga sig) Hur fan är det möjligt?

Så kommer insikten. Det är den där djävla kvinnan med teet i soffan. Det är hon som vill ha skiten. Hon sitter där med sin temugg och tycker faktiskt att det är roligt när någon med flytväst ramlar i vattnet. Och kanske slår sig. Vill hon ha spänning i tillvaron tittar hon på C.O.P.S där det faktiskt är Alldeles På Riktigt, eller varför inte America's Tughest Jobs? Hur vore det med Eslöv's Tuffast jobb? Prova själv att lasta grisskit med spade i nio timmar och se hur stöddig du är efter det! Ja, det är hon som svarat på TV-bolagens enkäter, med förhoppningen att vinna en årsförbrukning av doftljus från DesignTorget, och sagt vad hon tycker om. Vi andra, vi som tycker att både DesignTorget, doftljusen och Adam Kalsing som programledare är lika meningsfulla som ett hål i pannan, vi har inte svarat. Såklart. Gry Forsell är ju iallafall snygg, men det syns ju inte reklamradions morgonhjärndöd, så det går bort ändå. Och Kalsing i rutan ser vi inte ens om vi får betalt!

Och inte nog med det. När hon druckit allt det djävla teet, och varför inte ett glas lådrött såhär på fredagskvällen, då blir hon kissnödig. Vilken tur att hon sett på reklamen hur man Myser Till även det! Fem spänn på att hon nynnar på den här sloganen medan hon skvalar:
"Lambi limited edition, mjukt och lyxigt."

Snälla, begränsad upplaga av skithuspapper? Skärp er!

Hur gammal är du egentligen?

Det är något läskigt med en osynk i ålder. Visst blir man lite illa till mods av en åttaåring i kostym som artikulerar väl, använder svåra ord och saknar humor?

Och nog är det något lite pedofilt över en kvinna på över trettio som har ett talfel så allvarligt att det syns i skrift när hon pluttar ut ett j i stället för r, och dessutom gullar till det med ett "-issar" sist i ord? Att skriva hjärtan över sina i brukar betraktas som ett prepubertalt yttrande av sötma. Det skär sig med någon som är mor till tonårsbarn.

Så varför i helvete kan jag läsa statusar på facebook, fulla med små hjärtan*, "kjamissar" och annat gullegull som ger en akut, galloperande diabetes och psykosomatisk maginfluensa?

Vad är det för fel? Har du OD:at på krumelurer? Att kunna ha roligt, skämta, och göra galna saker är en sak, och ett sunt tecken på lagom mycket barnasinne, men det där, snälla.

När det dessutom kombineras av soffkrypmedte, gulliga aktiviteter och mysiga hemmakvällar och Djuvliga saker. Då blir det för bra.

Sorry, där, bruden, men du är "on my list". Du vet, den där listan med titeln "Nackskott"...

* "Trevlig helg kompisar!! ♥ ♥ ♥"

Yoga

Ni mammor som har tid med Yoga, hur fan gör ni? När gör ni det?

Hur får man plats med både Mysa med barnen i soffa, Dricka te i soffan, Tvätta sofftyget eftersom ungarna spillt te i soffan (Nej, just det, DINA barn spiller ju inte!), städa de där förbannade ljusa trägolven, och torka bort alla fingeravtryck från allt det borstade stålet i köket, koka sylt, OCH vara avslappnad och harmonisk?

jag har också provat att vara föräldraledig. Det var precis att det gick att klämma in "handla makaroner och korv" "laga makaroner och korv" samt "byta blöjor". Fullt. Sen fanns det inte mer tid på schemat.

Hur gör ni?

Och varför är det alltid sol på bilderna från era hem? Det är aldrig sol på mitt hem!

Sura gubbar, var kommer de ifrån?

Tidigare idag åkte jag buss. På bussen fanns också en mamma. Hon såg inte ut att vara typen som läser inredningstidningar och dricker te, utan typen som är tvungen att släpa upp en stor djävla dubbelvagn på en full buss, vika in handtaget, och sedan stå med ett skrikande barn i famnen och ett i vagnen. Jag var inte ett skit avis.

Jag var särskilt inte avis när en Sur Gubbe med det lätt förståndshandikappade utseende som bara en rutig keps med flottfläckar (hur fan blir en rutig keps fläckig?) ställde sig och började skälla ut henne för att hon tog för mycket plats. Hon hade till och med fällt in handtaget på sin vagn, och gubben som klev på senare, med rullator, fick plats.

Hur hamnar man där? Hur blir man så djävla grinig att man börja skälla på vilt främmande människor för att de har vagnen med sig på bussen? Har han alltid varit sån? Är det något han odlar för att vara säker på att grannungarna ska äta upp hans äpplen? Och kom inte och säg att det är du som byggt sverige åt oss ungdomar, för ingen med din attityd kan rimligen skapa ett positivt netto i den här världen!

Va fan, gubbdjävel, passar det inte att leva, så sluta! Vi behöver dig inte längre. Du kostar ändå bara pensionspengar som kan gå till startaegetbidrag åt oss ungdomar!

Varför?

Det är dags att säga ifrån!
Starkt inspirerad av idoler som Tidningen Varför!, Arne Anka och andra stora tänkare, känner vi att det får vara nog.

Det får vara nog med harmoniska mammor som kryper upp i soffan med en filt och en kopp te. I båda händerna. Det får vara nog med doftljus. Det får vara nog med morgonbris och soluppgång i fluffiga gardiner i öppen altandörr mot en välordnad trädgård! Det får vara nog med sparsamt, ljust möblerade villor med rivna väggar och autentiska Karl Larsson-fasader! Det får vara nog med folk som tror att de bor i en djävla inredningstidning helt enkelt.

Vi vet hur det är hos familjer. Den som är utan skelett i garderoben kan hälla upp den första kannan te. Vi andra kan gå till kontorets BioHazard-märkta kaffeautomat, vrida på nyckeln "Kannbryggning" och tappa upp fyra små portioner högpotent tjära, tvivelaktigt betitlat "Espresso" och hoppas att vi inte tänder av före lunch.

Vi kan också, när vi kommer hem från jobbet, vada bland leksaker och dammråttor till knäna, medan vi lagar en god och närande måltid på korv och makaroner. Inte stuvade. Primörer? Dem kan du stoppa upp! Särskilt om du väljer att kalla dem "Vårens första primörer".

Skriver du för en heminredningstidning? Då har vi bara en sak att säga dig: "You're on my list!"

Så det så!