MSN

För något år sedan var jag ruskigt social via MSN messenger.

Numera finns nästan aldrig de jag vill prata med där. Eller så har jag inte lagt till dem i min lista.

Det är lika bra, för jag har inte tid ändå.

motivation

Motivationen här är faktiskt en smula begränsad.
Jag vill inte vara här. Jag vill vara på en spännande plats och skapa vackra bilder.

Häromdagen skickade chefen här hos kunden, spontant, ett översvallande positivt mail med nästan genanta mängder beröm till min chef, som berättade för vår VD och publicerade ett utdrag på företags intranet, där små bra citat brukar hamna.

Jag blev naturligtvis smickrad och glad över berömmet, men mest tänkte jag på att det kom lägligt under löneförhandlingen. Får jag mer betalt har jag kanske råd att köpa det där objektivet. Så att jag kan ta fler vackra bilder.

Att överge ett helt ok betalt akademikeryrke i en bransch där det är ok att vabba för en extremt osäker*, vansinnigt konkurrensutsatt bransch som dåligt betald egenföretagare, där varenda 19-åring har mer koll än jag är inte smart. Passionerat med hög integritet, men korkat.

Fan.



*Eller... ganska säkert konkurs

Djävla oljud

Jag hörde mig själv på en filmsnutt igen. Fan. Jag måste lära mig att hålla käften. Bokstavligt.

Hot!

Ljuger ni ska jag hemsöka er i evighet, Amen!

Vår?

Snön, typ, ångar bort!

Heja!

jobba gratis?

Hon: "Hej, jag heter Malin och ringer från blablabla Marknadsundersökningar. Jag undrar om du har tid att svara på några frågor."
Jag: "Vad får jag för min tid?"
Hon: "Det tar bara några minuter."
Jag: "Ja, och vad får jag för de minutrarna?"
Hon: "Vill du att jag tar bort dig ur vårt register?"
Jag: "Det vet jag inte. Får jag betalt för min tid?"
Hon: "?" (Var det en konstig fråga, eller?)
Jag: "Ja, jag vill ju ha betalt för min tid, annars vill jag inte vara med."
Hon: "Jaha. Men då tar jag bort dig då."
Jag: "Tack ska du ha."

Hur svårt är det? Företaget får betalt för att göra en marknadsundersökning. Den uppringande tjejen är anställd av företaget, och får betalt för att fråga mig. Varför i helvete ska jag donera tid gratis till den organisationen? Min tid kostar pengar. En bit över 800 spänn i timmen kostar jag kontorstid, uppåt det dubbla en lördag. Det är drygt 26 kronor per minuter. Fem minuter en lördag är alltså en bra bit över hundra spänn som jag vill ha om jag ska jobba.

Dra åt helvete.

Var är du?

Om man är hemma och vabbar, hör man inte av sig till kollegorna och berättar det då? Typ, ett litet mail eller ett sms eller så?
"Hörrö, Tehataren, ungen snorar för mycket för dagis. Jag vabbar. Kan du underrätta projektet?"

Nej då. När jag sms:ar vid 10 får jag ett telefonsamtal tillbaka med info.

suck.