Källkritik? II

En av de saker som retar mig i debatten om FRA och fildelning är att så många av dem som bråkar om det, är så väldigt lätta att associera med diverse anarkistiska varianter och vänsterextremister och liberalextremister, vilket ju i någon mening är ungefär detsamma som anarkister, fast med ett finare ord. AFA, drogliberaler och allsköns puckade människor som tror att de har rätt och andra har fel och därför har de rätt att skita i demokratiska regler och göra som de vill tills de får som de vill. De är våldsamt lätta att likna vid godtycklig treåring, som är stor nog att skrika att han vill, men inte stor nog att begripa varför han inte får.

Jag kan bara inte ta de människorna på allvar. Om det är samma människa som med halsduk för ansiktet kastar molotovkocktails på poliser och slår deras hästar med cykelkedjor, ja då ska de fan inte ha någonting. De ska inte ha någon djävla ungdomsgård. De ska inte ha någon kvällskurs i drejning, de ska inte ha någon fotbollsplan, de ska inte ha varken cigg, sprit eller braj och de ska fan inte ha någon uppmärksamhet heller. De ska ha spö av djävligt många civilister. Jag vill se mammor med brödkavlar, pappor med paraplyer, mustasch och flint. Jag vill se gamla Agda dänga sin handväska i huvudet på de djävla "Aktivisterna".

Och de ska inte ha gratis film. De ska få betala för andras arbete och tid likaväl som alla andra. Varför ska busschaffisen ha betalt för sin tid, men inte manusförfattaren? Nej, just det. Det ska han ju inte. Planka.nu ligger ju i samma linje. Jo, men säkert, djävla spån. Vi får nog gratis kollektivtrafik med världens högsta kvalitet (för det har vi faktiskt i Stockholm) bara för att du skiter i att pröjsa? Skulle inte tro det. Varför dina anarkistkommunistliberalkompisar från Hemliga Partiet inte får något gehör i kommunfullmäktige för idén om fri kollektivtrafik? För att ALLA VI ANDRA SOM BOR I SAMMA STAD SOM DU TYCKER ATT DU ÄR EN DJÄVLA SKITUNGE SOM AVSAGT DIG ALLA DINA RÄTTIGHETER OCH SKA HA SPÖ OCH VI ÄR EN MILJON OCH NI ÄR TIO!!!!

Polisen vi har representerar en demokrati. De är makten som ska se till att våra demokratiskt skapade regler efterlevs. Skitungarna representerar dess motsats, i det att de aktivt väljer bort demokratiska medel för att lösa sina problem. De väljer en explicit ickedemokratisk väg. Jag vill att mina representanter slutar dalta med dem. Jag vill att man förklarar samma krig tillbaka. Jag vill se tårgas och batonger när skitungarna ockuperar hus eller kastar gatsten. Jag vill se dem inlåsta på ett sätt som innebär att jag slipper dem på gatan. De hotar mig. MIG! Personligen. De hotar det samhälle byggt på demokratiska principer som är garantin för att jag och mina barn ska kunna leva i trygghet. Jag skiter i om de är höger, vänster, liberala eller anarkister. Vägrar de demokratin, ska demokratin vägra dem tillbaka.

Varje gång jag ska skriva om det här, blir jag upprörd, och allt flyter iväg, och jag blir osammanhängande, och det blir aldrig så bra som det borde.

Bilden lånade jag från Aftonbladet (utan att betala eller fråga om lov. haha!). Den har blivit Årets Bild 1985 eller något, och dessutom århundradets bild vid någon omröstning. Den är tagen av Hans Runesson, som bodde två kvarter från mig när jag var liten, och som mina föräldrar hängde med. Sådeså.

Och nu, Emster, är jag arg. Nu är jag pissarg.

Källkritik?

Hm
Staten, i Sverige, är hyfsat demokratisk. Det finns ganska många instanser som övervakar varandra. Vi har hjälpligt fria medier*, även om en och annan TV4-reporter tar betalt för att göra ett avsnitt om någon kriminell och hur han kanske inte är så kriminell.

Vilka känns mest trovärdiga, dessa vedertagna kanaler eller någon AFA-rättshaverist som menar att upphovsrätt är fel, och därför ska ignoreras? Hur kommer det sig att så få poliser blir fällda när de blir anmälda? Är det bara kåranda, eller kan det vara så att det finns en djävla massa puckon som inte begriper att om man ska vistas i ett samhälle, så får man följa de regler samhället skapat?

Läs och döm själva...

Siten hittade jag som fb-status hos en bekant med digitalanarkisympatier.


*Nej, kvällspressen är inte ett "media" i den bemärkelsen utan mer en styggelse i pappersform.

Förorten, eller På Landet

Jag var nyss i det lokala centrumet i Förorten (inom tunnelbanenätet!). Döm om min förvåning när en liten, larvig Skoda Fabia kommer rullande över parkeringen med dunkande "musik" på en volym jag är säker på att bilen inte var byggd föroch nedvevade rutor. "Musiken" var dansband. Inte ens schlager.

Vad är det för fel på folk?

Kay Pollock

Det är något förhäxat med den människan. Det sista som skrevs hos Idolerna, Tidningen Varför!, var ett inlägg om hur han förvandlat deras liv.

No pressure, nu. Ingen press. Ingen press. Det är bara en knapp procent av den vanliga mängden besökare en vanlig vecka som frågat om jag är död. Min svägerska var och lyssnade på honom häromdagen. Igår, kanske?

En bekant insisterade på att jag skulle läsa hans bok "Att välja glädje". Det är en tedrickarbibel. Den är förfärlig, och skriven precis för att attrahera tedrickare. Gräslig smörja.

Vi kan börja med att sammanfatta hans budskap:
"Om någon är dum mot dig, så är det för att de är dumma. Om du inser det, kan du lite överseende le åt dem, tycka synd om dem, och låta det rinna av dig." Ganska arrogant. Antingen är det ett spån, och då är det rätta att blogga anonymt om människan, eller kanske skvallra med en gemensam bekant och baktala honom. Eller också har han rätt, och då är de fan upp till dig att göra något åt dig. Inte, likt en tedrickare, säga "Jag är en stark person som säger vad jag tycker och en del har svårt att ta det." utan inse att du är en idiot som säger dumma saker.* Han behövde dessutom ganska nära två hundra sidor för att reda ut detta.

Nu till formen, för den är faktiskt värre än innehållet. Jag kan köpa att man mår bättre om man väljer att lägga sin energi på det som gör en lycklig, istället för det som gör en olycklig. Ens blogg blir förbannat tråkig, men det kan det ju vara värt. Men formen. Gud hjälpe mig! Men jag är ateist, och kommer inte undan. Formen!

Han menar att man ska ta hans små visdomsord, som han har här och där, ungefär som affirmationsstenar eller andra dumheter, och skriva på lappar och bära med sig och titta på ofta, för att påmninna sig. Han är noga med att man ska lägga ifrån sig boken ofta och reflekteeeeeeeeeeeeeera över hans kloka ord. Han är inte lite arrogant när han tror sig ha skrivit en ny bibel! Han instruerar också i udda typsnitt hur man bör läsa nästa stycke. Det kan se ut som "läs stillsamt...." eller på något annat tedrickarvis. Läsa stillsamt? Gärna med en kopp te i handen kanske?

Man är också sannolikt inte mogen för andra delen förrän man läst första två gånger med ett halvårs mellanrum. Jag sträckläste. Det gick rätt fort...

Nej, i helvete! Inget te. Ge mig en stor kopp kaffe, en whisky och hagelbrakare, så ska vi nog fan se till att mina medmänniskor håller käften istället för att säga saker jag ska behöva ödsla energi på att ignorera!


*"Du säge' dumma saaaake'!"

Sweet victory!

Slaget vid Lepanto

Inte bara lyckades jag vänta ut belägringen, så att de till slut alla gick hem, jag vann dessutom slaget så till den milda grad att jag fick dem att i panik överge hela sin tross!

Nu har jag precis ätit en halv cheesecake, tjugo (små) lussebullar och tre hundra gram pepparkakor. Och druckit kaffet som blev över. Bin Ladin kommer att vara president i Amerikas Förenta Stater innan jag somnat. Givet att jag inte kräks upp alltihop, kaffet inkluderat.

Det är farligt att plundra sina fiender.

Om någon undrar, kan jag berätta att hustrun är en djävel på cheesecake. (Ostkaka?!)

Sammanfattning: I'm back, and I'm BAD!

Under Siege

Steven Segal, släng dig i väggen! Jag är belägrad. Hela bottenvåningen är full av tedrickare. Jag och grabbarna har förskansat oss med ett lager pepparkakor vi stulit från kalaset där nere. Och saft.

Det kom tusen stycken. Alla dumpade sina jackor i mina armar, och ville ha te. jag gjorde kaffe.

Hur ska detta sluta?

Har ni inte hört från mig om två timmar, så snälla, kom till undsättning.

Hjälp! De kommer upp!

Snälla, kom fort! Jag finns på

Barnklädesparty - Ljusparty II: Disclaimer

Hustrun låter meddela att hon inte är en tedrickare. Hon skulle aldrig ta i ett ljusparty med tång. Tvärtom, är detta "party" ett ställningstagande mot tedrickarkulturen. Huset är inte en inredningsfilosofisk uppvisning, utan ett hem som är helt och rent. På sin höjd. Dessutom är det som ska krängas ett led i kampen mot tedrickarnas Rosa Prinsess/Spindelmannen könsstereotypa kläder.

Jag ska alltså ikväll få uppleva en gerillaattack mot tedrickarna, maskerat som "Home Party".

Ibland blir jag ganska stolt över min fru. Faktiskt. Trots att hon köper doftljus på IKEA.