Om kommunikation på jobbet

Det är konstigt det där. Jag har normalt väldigt lite prestige på mitt jobb. Jag vill göra ett bra jobb, jag vill gärna att andra säger att jag gör ett bra jobb. Om någon säger att jag gör ett dåligt jobb, blir jag ledsen.

Däremot har jag inga problem med att någon, på ett konstuktivt vis, förbättrar det jag gjort, eller kommer med tips och förslag på förbättringar. Jag har inte heller problem med att lämna ifrån mig uppgifter till någon annan om det är lämpligt.

Att en uppgift däremot ligger på mitt bord, så vitt jag vet, jag tas med i diskussionen om göra om den, därför att ny info framkommit, så den lösning jag redan gjort inte här helt lämplig längre, och jag sedan får veta att de nya besluten fattats, utan att jag fått vara med, och att någon annan dessutom löst uppgiften, som jag trodde låg på mitt bord, gör mig sårad. Jag blir ledsen.

Det är som när "kompisarna" i skolan gick iväg och gjorde saker, och var noga med att inte bjuda in mig, för att jag inte var bra nog på ett eller annat vis. Det är inte kul.

Det är inte svårt att prata om saker. Men det är djävligt otrevligt att bara gå bakom ryggen på sina kollegor, särskilt när dessa sitter och inte har mycket att göra, och väntar på att få besked om den här uppgiften. Djävligt snopet att upptäcka att den bara är klar då.

Det blev inte roligare än så idag.
Jag är sur. Humorlös.

Äckligt

Kan man säga till en vuxen människa, till synes normalbegåvad, att för helvete stänga munnen om sitt djävla tuggummi och sluta smaska?

Kommunal läxhjälp?

Men.. är det inte det som är Skolan?

Om att göra Om.

Varje gång någon ny tar över rodret, skall vederbörande prompt sätta sin egen djävla prägel* på omgivningen. Ju högre upp man är, desto mer tilltalande är Omorganisation. Ofta för att allt** ska bli tydligare.

Ja, jag vet. Vi gör om allt, som folk äntligen lärt sig och fått på plats, för då blir det... TYDLIGARE!

Som att bajsa på golvet för att hålla det rent.

Och nu hittar jag inga dokukment längre.

* läs Olla
** Struktur, ansvarsfördelning, kontaktvägar, beslutsordning, incidentrapportering...

Varför hädelse inte ska vara ett brott.

Lyssna noga!
Det är en viktig poäng att INGEN har rätt att slippa bli ifrågasatt för sina val eller sin övertygelse. Det är inte en mänsklig rättighet att gå genom livet utan att att bli förolämpad. Religion får aldrig bli ett frikort från kritik, för när det händer, kommer folk att kunna göra vad som helst i religionens namn, så som de gör överallt där religion inte får ifrågasättas.

De kristna har fel

Helvetet är inte något som drabbar oss om vi missköter oss. Det är redan här.


Detta kan också förklara den bizarrt hör andelen rövhål i världen.

Hundägande kvinnor

Det finns en speciell sorts tedrickande kvinnor, som skaffar hund istället för barn. Jag har inget emot hundar. Tvärtom, jag älskar dem. Jag har inget emot barn heller, åtminstone inte mina egna. Men de där kvinnorna, ofta singel, som skaffar hund istället för barn, de blir vidriga. De pratar om sina hundar, som om de vore barn, och behandlar dem som om de vore barn.

De sitter och skryter om hur de matar dem med chips vid tv:n. Och hur fantastiskt smarta de är, och vilken fantastisk personlighet de har.

De är fan värre än självupptagna föräldrar som lever för sina barn.