torsdagen den 10:e maj 2012

snor

Magdalena:
Är det ok att tvångssnyta medpassagerare i kollektivtrafiken? Om de snörvlar fyra gånger per minut från ändhållplats till Hötorget? Sådär som man gör med barn? Ett stadigt tag om nacken, en rejält bit näsduk klämd om näsan och ett auktoritärt: "FRÄS!" för vardera näsborren?

Tacksam för svar.

1 kommentar:

  1. Det är slarvigt, men mänskligt, att lämna hemmet utan tillräckligt med snytetyg. Ibland överraskas man dessutom av plötslig snuva. Jag har sympati för den den som sitter fast på allmänna färdmedel med rinnande näsa. När jag själv underskattat behovet av näsdukar lider jag svåra.

    Därför har jag, kanske lite oväntat, en initialt vänlig inställning till snörvlare trots att de egentligen driver mig till vansinne. Detta i sin tur gör mig avog inställd till snörvlare som erbjuds en utväg, men inte tar den.

    Sist jag hamnade bakom en snörvlare erbjöd jag, artigt, medpassageraren ett oöppnat paket pappersnäsdukar jag råkade ha i väskan och frågade om hon ville ha en halstablett. Hon nekade båda.

    Jag tänkte: "Det var inte för DIN skull jag ville att du skulle ha näsdukar, ditt jävla miffo."

    Halstabletterna, fair enough, paketet var öppnat. Jag hade visserligen inte grävt i det eftersom det hade flipplock men icke desto mindre - jag tar inte heller emot sötsaker av främlingar på bussar.

    Men näsdukarna? Paketet var oöppnat och det är _lite_ udda att ha bacillskräck när man redan är den största jävla smitthärden på bussjäveln.

    Men jag sade inget. Bara lade hennes ansikte på minnet så jag kan stryka snorkråkor på hennes jacka nästa gång jag själv är snuvig på bussen.

    SvaraRadera