hänvisad till Tedrickarmecka

Bilen måste servas. Inte bara är det en skitdyr utgift för något som verkligen är pisstråkigt. Det är ju inte precis en upplevelse att lämna ifrån sig bilen, och få tillbaka den utan att se någon annan skillnad än den i plånboken. Det innebär dessutom att jag är hänvisad till TedrickarMecka - Kungens Kurva.

Av de tillgängliga verkstäderna är den i Kungens Kurva den som ligger minst dåligt till. De andra ligger på platser där vi inte ens hade kunnat gå på IKEA.

Nu kan vi gå på IKEA. Och Heron City. Och OnOff och Elgiganten. Och Siba. Och CityGross.

Fy fan vilken dag.

9.30-14.30.

Och jag har dessutom köpt alla julklappar.

Kan man släppa lös den lilla onda gnomen på glasavdelningen?

Björn Ranelid

Det här inlägget har jag filat på länge. Och det kommer ändå inte att bli som jag tänkt, tror jag.

Vem fan är Björn Ranelid?

Nyligen fick jag reklamdyngan Villaliv i min brevlåda. Det är ett reklamblad, friköpt som "samhällsinformation". De har en journalist inhyrd två timmar i månaden som får skriva ett litet kåseri om något trist. Då har det Redaktionerllt Värde.

Vem är han, denne nalle? Vem bryr sig? Han verkar vara en dryg fan, vars främsta företräde är en bil som var flott för trettio år sedan. Han har blonderat hår, och rynkor av överdrivet solande.

Och enligt Villaliv bor han i "drömmarnas hus".

Det enda jag hört om honom egentligen, eller förlåt, hört om hans åstadkommanden, är att han är sinnessjukt dryg på temat "Jag har skrivit en bok om mina böcker". Återigen, meta. Det handlar inte ens om hans böcker. Det handlar om hans bok om hans böcker. Folk talar om honom, men aldrig om vad han gjort.

Varför bryr sig någon? Jag är uppriktigt nyfiken...

Man vet att julen är runt knuten...

... när Carola i Jesu Namn predikar Mammon på OnOff...


tillägg...
Alltså, när jag idag tog en sväng genom OnOff, skrålade Cavråla om att Halleluja, för Jesus kommer, och allsköns liknande dumheter. Och därför borde jag köpa en TV. Eller, hon sjöng inte det, men det var uppenbarligen så OnOff tolkade henne, och jag tror faktiskt inte att hennes egen tolkning var så farligt långt ifrån.

Leksaker?

Hur är man funtad om man köper en megafon till sitt barn?

Leksaker som låter köper man till barn, vars föräldrar man hatar. Megafon som leksak tar det till nya höjder...

Varför säga "Din blogg suger"? (till 30+)

Jag har alltid undrat varför man bemödar sig att kommentera en blogg man inte tänker läsa i fortsättningen, bara för att säga att den är dålig?

Är det så att man, med dragen lans, försöker bekämpa de digitala, oräkneliga väderkvarnarna dåliga bloggar kan liknas vid i den fåfänga villfarelsen att alla man dissar ska sluta blogga?

Vad vill man åstadkomma? Är det så att någon med taskiga språkfärdigheter plötsligt lär sig stava, skriva ihop och kommatera för att någon säger "Du kan ju för fan inte skriva!" i kommentarsfältet? Blir någon plötsligt hysteriskt rolig för att någon säger att han misslyckas med humorn i bloggen? Blir någon plötsligt en skicklig konstnär för att någon kommenterar hennes blogg med "Dina verk suger apballe!"?

Varför inte bara konstatera att bloggen inte föll i smaken och sluta läsa? Internet är fullt av dåliga bloggar. Världen är full av dumma männniskor också. Inte fan är det lönt att gå runt och berätta det för dem, sådär generellt?

Vad är det för fel på folk?

(till 30+: PCB är ett spån. Hälsa den från mig!)

23 dagar kvar, hur fan ska jag överleva?

Det spelas julmusik på alldeles för många ställen. Överallt och hela tiden. Man kommer inte undan. Jag hatar julmusik. Djupt och innerligt. Bara religiösa dansbandsartister gör julmusik. Och amerikaner, som i allmänhet är åtminstone religiösa. Ibland gör de dansbandslik musik också. Eller iallafall smörja. Det är snö, renar änglar, jesus, julklappar och allsköns vidrigheter.

Nästa år ska jag tillbringa de 24 första dagarna av december i ett ickekristet land, som ännu inte amerikaniserats.

Äntligen jul!

Det är så härligt såhär års, med jul skyltning och pynt och allt. Man får en anledning att göra fint hemma, och så får man shoppa så mycket. Jag fick brev från American Express idag, att jag kan få ett guldkort hos dem! Kalas bra då kan jag ju köpa massor av jul klappar!

Jag brukar berätta för älsklingen ganska noga vad jag vill ha, för annars köper han bara fel saker. Något år hade han lagt en massa tid på att pyssla och göra en pryl hemma. Den var inte ens fin. Så nu är jag noga med att liksom "beställa". Han brukar säga en massa saker han vill ha, men det är ju såna där saker jag inte förstår, så jag brukar köpa riktigt fina kläder till honom istället. Och inte bara billigt skräp utan fina saker.

Det brukar gå rätt mycket pengar på julklappa (tihi!) så man får ju snåla lite i januari istället, men jag avskyr att behöva ge bort billiga saker. Men nu, med nya kortet, behöver man inte betala på jätte länge, så det kommer att bli hur bra som helst.

Och jag har redan börjat att handla jätte mycket klappar till barnen. Barn kan liksom inte få för mycket julklappar! Jag älskar att se hur de sliter av pappret, och liksom kastar sig över alla saker! Jag fattar inte vad folk gnäller så mycket över det för. Det är ju kul att få många klappar. Varför ska inte barnen få allt man kan ge dem? Med nya kortet blir det hur mycket klappar som helst!

Alla presenter får mig att tänka på sakerna de tre vise männen hade med sig till jesusbarnet, och jag tycker det är så fint.

/Tedrickaren