Fattigdom

Vad är fattigdom, egentligen?
Jannes Josefsson gjorde häromdagen ett program (Jag har inte sett det själv, bara läst om det) där han som vanligt stövlar på och är "kontroversiell" och säger att det är skitsnack att det skulle finnas en kvarts miljon fattiga barn i Sverige. Jag tycker han är ett spån och jag har inte mycket till övers för hans sönderklippta grejor som i första hand är ämnade att visa honom själv som skjutjärnsjournalist. Han fick rejält med kritik.

Men vet ni, jag provoceras en aning av begreppet "relativ fattigdom". Ska man tala om det, kanske man borde tala om det i ett internationellt perspektiv? Jag vet inte om jag tycker att någon som har mat, bostad, betald utbildning till universitetsnivå, betald sjukvård, tandvård till och med gymnasiet och en hel del andra liknande förmåner verkligen är fattig.

Josefsson tycker att fattiga föräldrar borde ge fan i att röka upp tusenlappar i månaden. Ja, det tycker fan jag också. Varför ska skattemedel finansiera föräldrars missbruk, när de inte har råd med annat? Då är de inte i första hand fattiga, utan korkade. Jag skulle också kunna bränna alla mina pengar på cigg och och spel, vilket skulle göra att det fanns ont om mat till mina barn. Skulle de då vara fattiga? Ja, enligt Eric Rosén skulle de nog det, tror jag.

Det är inte kul att ha det mycket sämre än klasskompisarna, men lite av ett hån mot världens alla riktigt fattiga tycker jag nog ändå att det är.

Sociala klyftor är en annan fråga som kan diskuteras på olika sätt, men begreppet fattigdom tycker jag borde förbehållas de verkligt fattiga.