Med tanke på hur få familjer det rimligen finns som hjälper utsatta barn med familjehem och liknande, är det anmärkningsvärt att man så ofta kan läsa om hur de missköter sig grovt.
Det börjar kännas som att de inte bara inte är bättre än folket i snitt, vilket man absolut borde kunna kräva, utan faktiskt rejält mycket sämre. Det tycks finnas en sinnessjukt hög andel ärkepuckon bland just de som ska ta hand om de barn som redan är mest utsatta. Hur fan går det ihop?
"Jaså, du har ett jourhem? Glöm att du kommer nära MINA barn, din djävla pederast!"
Borde jag själv bidra för att förbättra statistiken? Ett barn mer eller mindre liksom.
posted from Bloggeroid
Besökare sedan 090601:
Kom att tänka på en rad ur en sång "förfalskare finns för att det finns riktigt guld"
SvaraRaderaja, men de riktiga människorna hamnar ju sällan i tidningen. Du verkar vara riktig på många sätt, klart du borde bidra för att förbättra statistiken.
bara gört!
Det finns många människor som gör ett fint arbete i att hjälpa utsatta barn.
SvaraRaderaProblemet är att inte alla som gör det är så fina människor. Om det kom en rapport vartannat år om någon som misskött sig, hade jag kunnat känna att man nog hade hyfsad koll på vilka som får lov att göra jobbet, men jag upplever att jag läser om folk som utsatt redan utsatta barn för vidrigheter ganska ofta. Då känns det som om kontrollen är för dålig. Alldeles för dålig. Jag kan dessutom tänka mig att möjligheten att driva familjehem kan attrahera helt fel människor. Redan utsatta barn är så mycket lättare att ge sig på. Risken är så mycket mindre, och utdelningen så mycket större. När det dessutom finns pengar med i bilden blir det ännu viktigare att kontrollera att folk gör saker av rätt anledning.
Just nu är det inte aktuellt att ta hand om utsatta barn. Jag har redan många små barn hemma. Det räcker, men i framtiden är jag inte främmande för det. Fast... då måste jag nog skaffa ett större hem. Det är liksom redan trångt.
du har helt rätt naturligtvis. kontrollen är för dålig. Ingen unge ska behöva hamna ur askan i elden på det viset.
SvaraRaderavi var kontaktfamilj (dvs lite som varannanhelgsförälder) i ett år utan att någon hade något slags uppföljningssamtal på hela tiden.
Det är fanimig katastrof!
RaderaHur många femåringar, boende hos främmande människor, utan kontaktnät, ringer själva sin socialsekreterare och beklagar sig?
I bästa fall slåss de på dagis, så de får uppmärksamhet, men det tillskrivs väl vanligen deras svåra situation, och inte det faktum att deras styvföräldrar utnyttjar dem.