Hur mycket kan en macka kosta?

Lätt relaterat till förra inlägget kommer nu ett annat, som berör pengar och värde. Jag roar mig idag med att åka tåg. Morgontåget. Första klass. Prisskillnaden mellan första klass och andra klass var mindre än kostnaden för den internetuppkoppling jag ändå måste ha för att kunna använda tiden till något konstruktivt, som att spy galla över min leverantör - SJ, och den ingår i första klass.

Vis av erfarenheten av SJ:s kulinariska expertis valde jag att inte pröjsa hundra spänn för deras frukost. Jag tänkte istället köra en stor macka och en finkaffe på centralen, men eftersom just den tunnelbana som precis skulle ta mig till Centralen i lagom tid för att handla den där mackan var inställd sitter jag nu här med magknip och hunger. Men, vafan, kaffet är ju gratis. Och givet att kaffet, som ju är nästan gratis att producera för SJ faktiskt är gratis kan man ifrågasätta den där frukosten.
Kaffe brukar kosta. Även om det är såhär äckligt.

Jag ser nämligen vad mina medresenärer får. Utöver det gratisa kaffet (Eller, de får ju sitt serverat, jag måste sträcka mig över min stolsrygg och fylla på själv) får de en (1) torr bulle, en liten (0,2) kaviartub, ett (1) skivat kokt ägg, ett (1) salladsblad, ett litet (0,2) paket smör, samt ett litet (0,2) glas apelsinjuice. Kaffe. Men det var ju gratis ändå. Mjölk och socker också.

Ok, logistik kostar. Någon ska packa alla de små frukostlådorna, någon ska lägga dem på en vagn och den säkert svårt underbetalda konduktören ska servera eländet. Men hon är ju på tåget ändå. Råvarorna ska köpas in, och någon ska lägga till funktionen att beställa eländet på deras hemsida. Fast sett per portion är nog den där sista kostnade löjligt nära noll.

Ska vi räkna lite på kostnaden per portion? Med grova siffror för en överslagsberäkning

Råvaror: ca 15 kr (enligt listan ovan)
Packa en låda: 20 sekunder
Stapla lådan på en vagn: 5 sekunder
Tid per låda för lastning på tåget: (10 minuter / 60 lådor per vagn) = ca 10 sekunder
Servera: 0 (hon är ju här ändå!), men låt oss räkna på en halv minut. Hon kanske skulle kunnat rationaliseras bort annars.
Städa undan brickorna: ca 10 sekunder, inklusive hantering av säcken

Det borde vara det hela. Det går ganska fort, faktiskt. Så, total tid per portion: ca 1,25 minuter. Det betyder att SJ tar ca 85 kr för 1,25 minuters jobb. Det gör en timpeng på 4080kr. Vad tror vi att SJ betalar den personal som faktiskt gör det här? Vi kan räkna högt, 200 kr / timme inklusive skatt och sociala avgifter. Det gör att de har en marginal på den där frukosten på ungefär 96%.

Läs igen.
96% marginal på en djävla frukost.

Jag går nog hellre hungrig än köper er mat. Eller, kanske jag faktiskt måste. Jag är pisshungring och kommer att må kalasilla av att åka baklänges utan vettigt fönster (min fönsterplats var precis mitt emellan två fönster) om jag inte ens får någon mat. Monopol. Snuskigt vidrigt monopol och Ocker!

Nej, hörrni, SJ, ni är nog fan på min lista.

Kvalitet? Pengar?

Vad är det med folk och deras förväntningar? Vem fan skulle gå in på Rolls Royce butik, hala fram en tjugolapp, peka på en Phantom, och säga "Behåll växeln" och sedan bli skitsur, när säljaren rullade ut en fabriksny Volvo V70 och lämnade över nycklarna?

Skulle du gå in på OnOff, plocka åt dig en 54" TV, hålla fram en hundring och sen bli sur när de faktiskt ger dig en 32" Sony med HDMI?

Nej, men när man köper mina tjänster, då kan man ifrågasätta varenda timme som redovisas men aldrig de som inte redovisas, kräva att allt ska vara levererat igår, hitta alla fel som finns dagen innan leverans, trots att man haft tre månader på sig, och sedan bli sur när man bara får något som faktiskt är riktigt bra, men inte fantastiskt och perfekt.

Du, fetto, som inte begriper vad du köper, du är fan på min lista!

Solglasögon

Smaka på ordet. Det är ett sammansatt ord. Sammansatt av Sol och Glasögon (som i sin tur är en helt vansinnig sammansättning, om man tänker efter).

Sol. Solglasögon är något man har i solen. Kan man tänka sig. Den praktiska aspekten är att de skyddar ögonen. De flesta har dem visserligen av estetiska skäl. Vilken estetik det handlar om kan ibland ifrågasättas, men syftet är i allmänhet uppenbart. Jag kan också köpa att en artist på en starkt upplyst scen kan vilja ha dem. Det är visserligen inte sol, men ljust ändå. Och folk som beskådar exploderande kärnladdningar.

I tunnelbanan finns varken sol, kärnvapen, strålkastare i industristorlek eller någon form av starkt ljus. Så hur kommer det sig att jag ständigt ser ungdomar med en uppenbart överdriven uppfattning om sin egen cool-faktor bära dess assessoarer? Solglasögon är bara tuffa om man kan bära dem på ett avslappnat, naturligt sätt, som om man faktiskt behövde dem. Så fort man kliver in genom dörrarna till Underjorden, upphör med ens denna ursäkt, och det blir plågsamt uppenbart för var och en som ser det, att solglasögonen bärs för att någon försöker vara cool. Och inget är så töntigt som någon som uppenbarligen anstränger sig för att vara cool. Cool är du bara om det är naturligt.

SÅ FIMPA BRILLORNA INOMHUS, TÖNTAR!

I övrigt har Tidningen Varför ett av de bästa inläggen på länge

Fettlana, du är en av mina idoler.

Saker för Tedrickare

Jag kunde inte låta bli. Jag surfade in på en site för billiga auktioner. Det är antagligen genetiskt, eller mänskligt, eller på annat vis någon låg egenskap för vilken jag inte är ansvarig som gör att jag bara måste kolla på loppisar ifall jag kan Göra Ett Klipp. Det kan man aldrig. Nästan. En gång gjorde jag ett, faktiskt, men inte ofta.

Det mest intressanta med den här siten är faktiskt att de inte ens erbjuder en enda vara jag vill ha. Eller, kanske någon, jag menar, alla behöver en hammare, men jag har redan fyra. Fast jag nästan aldrig spikar. Men ändå. Jag gillar hammare. Det är ett verktyg jag förstår. Iallafall. Inga saker jag vill ha. Hur gör de? Hur lyckas man skapa en site som den här, fylla den med prylar, och inte hitta en enda sak som jag skulle vilja äga. Jo, ok, kanske en fyrhjuling och en stor platt-TV, de är undantag. Ja, och hammaren, såklart. Men resten? Det finns faktiskt en hel kategori, betitlad "heminredning". Det du ska få se nedan är autentiska skärdumpar.



Jag frågar mig nu, är detta för fult för tedrickare, eller är det sådant de tycker är fint och kanske en "charmigt kitschig inredningsdetalj"? Finns det någon i hela världen som skulle ta emot en "Söt figur - flicka som leker i trädgården." om den så var inslagen i tusenlappar och hade 24-karats guldsnöre?

Nej, säger jag. Hammaren är det enda åtråvärda objektet. Och det finns gott om skäl till det...

Varför man laddar ner fulfilmer från thePirateBay

Häromdagen beställde jag Säsong 1 av den fantastiska TV-serien, the Big Bang Theory från Amazon UK. Strålande. Billigt och bra. Lätt värt pengarna, och rakt ner i min brevlåda. Och alla avsnitt på en gång och allt nördigt extramaterial jag inte kommer att se, men som jag ändå vill ha när jag betalar pengar. Och en riktig låda. Och ett omslag som inte är utskrivet här hemma med tre felstavade rollinnehavares namn.

Och skit.

Det första som mötte mig var en insinuation om att jag är en skurk. En Tjyv. Någon som stjäl. Typen som snattar i videobutiken. "Du skulle aldrig stjäla en bil!"

Vad är det för djävla dumheter? När jag nu faktiskt varit ärlig och duktig och faktiskt betalat för mig och köpt fanskapet, ska jag då behöva mötas av den smörjan? Sånt skit slipper jag när jag laddar ner det från thePirateBay och bränner det själv till tio procent av kostnaden.

Du kan själv se eländet här. Nej, det gör mig inte lojal.

Politiker och aktivister hävdar liberala agendor, upphovsrätt, skaparnas rätt att få betalt eller avsaknaden därav, eller Lag och Ordning eller den genomsnittlige hobbypiratens avsaknad av lust att betala för sig.

Bollocks!

Jag skulle gladeligen betala femtio spänn extra för att slippa reklamen och hoten och de synnerligen osympatiska insinuationerna.

Där har ni, APB och Metronome Home Entertainment och gänget. Ni är fan på min lista tills ni erbjuder mig utgåvor som inte syftar till att ge mig dåligt samvete! Det är ju bara skit också att thePirateBay själva är en hoper osnutna, obildade puckon till skitungar, nazister och ultraliberala spån. Can't live with them, can't live without them. Jag måste alltså sluta se på film. Fan.

Dagens tedrickare

Dagens Tedrickare presenteras på en helsida i Metro. Ingressen är precis den blodtryckshöjare man behöver för att få något gjort en dag som denna, och den innehåller ord som
"Plaza Kvinna" "Nu lever hon genomsnittskvinnans drömliv, lyckligt gift, med sommarhus i skärgården och med yoga och segling på schemat."

Hon poserar sött på en brygga i skärgården, lite mysigt med en stor jacka, på den stora bilden, lite som om hon var fem år. Det är nästan bara gluggen i övre tandraden som saknas. Kanske man ska rita dit den med en penna? Ja, se på fan! Det gick fint. Och nu är den i övrigt sunkiga bilden faktiskt fulländad. Sug på den du, din blomplåtande tedrickare!


I texten talar hon om hur man får vara stolt över sina framgångar i USA, men inte i Sverige. Ska vi kanske tolka det så att folk helt enkelt blir lite förbannade på andra som skryter över sitt perfekta liv och sina karriäristiska bedrifter, men att någon har ett för stort ego för att koppla detta? Eller att de andra tedrickarkärringarna faktiskt är för inskränkta för att känna igen talang när de ser det och blir sotis för att Ebbas blommor är finare, hennes soffa mjukare, hennes yoga mer avslappnande och för att hon faktiskt fortfarande är snygg och får vara med i TV? Jag känner ju inte Ebba, så jag vet faktiskt inte. Det är ju möjligt att hon faktiskt är trevlig, rolig, spännande och har mycket att prata om.

ELLER INTE?! Snälla, yoga och segling.

Om sin "goda vän" Estelle, Milburne, vd för Yogayama (!) säger Ebba:
"Vi har det här med örter och andlighet gemensamt."

Örter och andlighet? SKÄRP DIG! New age är för dumma, lättledda, ickekritiska människor.

Metro, You're on my list!!!

Och just det, hon sjunger i jazz-band. Guuuuud så svängigt!


(Du kan själv läsa elendet i Metros PDF-upplaga, på sidan 23.

Tedrickare med konstnärsambitioner

Det är inte ovanligt att soffkrypande tedrickare har konstnärsambitioner. Den äldre generationen flyttar till Österlen, där de köper ett förfallet hus och börjar göra saker i lera, som andra tedrickande kärringar köper. Antagligen är det så att pengarna helt enkelt snurrar runt mellan dem, och efter hand dräneras detta flöde, då råvaror i form av lera, duk färg och te köps utifrån.

Den yngre generationen tycker mycket om blommor. De gör blomarrangemang. De tar sin lilla telefonkamera och tar en bild på en buske i trädgården.

Och nu ska jag berätta något för er, blomälskande tedrickare.

NEJ DET ÄR INTE DJUVLIGT VACKERT!!!

Ja, dina tedrickarkompisar hävdar det. De skriver det som kommentar till din facebook-bild, som är onödigt liten, till och med för Facebook. Men de menar det inte. Precis som jag, ser de att det är en suddig felexponerad bild i motljus, där blommorna inte syns, och det hela faktiskt blir ganska deprimerande. Dina vänner ljuger för dig. De smörar. Din blombild är anskrämlig i alla avseenden, och dina tedrickarvänner säger till sig själv att deras buske minsann är mycket finare, och sedan apar de efter.

Stilleben med blombuskar blev ute när Romantiken gick ur tiden för flera hundra år sedan!