onsdag 13 juni 2012

Folk. Varför vågar jag inte göra något?

På bänken bredvid på perrongen satt ett tonårspar, och han var så fruktansvärt otrevlig och skulbeläggande. Varför? För att hon beställt fel saker åt honom på Donken. Han skällde och anklagade och kallade henne saker. Påstod att hon inte kände honom och inte brydde sig. Kallade henne dum och djävla allt möjligt.

Och jag sätt bredvid som den fega stackare jag är och vågade inte säga till henne att skaffa en bättre pojkvän.

Fy fan. Jag skäms.

posted from Bloggeroid

11 kommentarer:

  1. Man ska inte skjuta pil i gummibåt.

    SvaraRadera
  2. Intressant, Anonym. Utveckla gärna.

    SvaraRadera
  3. Det är skitsvårt det där, men det finns ju alltid en risk att man gör allting värre genom att lägga sig i psykisk misshandel. Tro mig. Jag har varit ihop med den typen av person och när jag blev försvarad av en man fick jag så otroligt mycket skit för att jag var slampig efter.

    SvaraRadera
  4. Fiat, det var den ena aspekten. Den andra var att risken att själv få spö inte var försumbar.

    SvaraRadera
  5. Läser man mellan raderna någonannanstans kan man ana att skuldbeläggande har varit rätt vanligt. Men det kanske är lättare att se det hos andra.

    SvaraRadera
  6. Kanske man ska vara försiktig med att läsa mellan raderna någonannanstans och dra slutsatser som vore de Sanningar. Någonannanstans kan vara åsikter uttryckta av någon som är en smula partisk.

    Menar man sig känna mig och ha åsikter om hur jag levt mitt liv tidigare, går det bra att lyfta luren, ge sig till känna och uttrycka sin åsikt, eller hålla käften som fan i andra änden.

    SvaraRadera
  7. Tack, Anonym. Då blir det genast klarare. Du är godtrogen, feg OCH dum. Stackare.

    SvaraRadera
  8. Att någon någon väljer att vara diskret medan någon någonannanstans går ut med privata angelägenheter innebär inte att det automatiskt är den som hörs mest som sitter på Sanningen.

    Källkritik är något som vi alla får lära oss om i skolan.

    SvaraRadera
  9. Glitterflickan: du har rätt i sak. Å andra sidan får ju även du bara en sida av Sanningen. Dessutom, som någon annan också kommenterat uppåt, blir det extra härligt med kärlek när par försvarar varandra i resp blogg! Sitter man i varsit hörn av soffan med varsin dator och gör det? Lite som när par kommenterar statusuppdat på fejjan? Man snackar lite skit om den som kommenterat och klurar tillsammans ut försvaret? Så tänker jag mig det hela iaf. Hälsningar Amanda P

    SvaraRadera
  10. "källkritik"? Jo jag tackar. Snälla, påstå att du läser ALLT med objektivitet och granskning. Och ännu bättre vore det om du även använder "källkritik" när du lyssnar på vad din partner berättar för dig. Fast om man läser dina kommentarer Glittergirl, så förstår man att nej, det gör du ju inte, som typ 99% av alla människor väljer du att tro på den som betyder mest för just dig.

    SvaraRadera
  11. Eller så kanske hon har lite mer insikt i eventuella tidslinjer än den som bara letar efter något att uppröra sig över.

    Ponera att du, Anonym, har fel här: (En etta på min personliga skala för "suspension of disbelief") vad du isåfall då gör just nu är att vara en nyttig idiot för någon med avsikter i gråzonen.

    Lite som när någon på skattemyndigheten lämnar ut en skyddad address därför att personen i andra änden av telefonen ju faktiskt KAN vara XXs bror som måste berätta att mormor har dött och inte alls den där stalkern som är hela anledningen till att personuppgifterna är skyddade till att börja med. Man kommer in med de bästa av avsikter (eller för att man knarkar självrättfärdighet - ett enkelt och snabbt lackmustest för den saken: har du ett konto på familjeliv.se? Har du inte ett betyder det inte att du är beroende av moralisk indignation men om du har ett är det en stark indikation att du har ett problem.) och ställer sen till det som den puckade polisen i en dålig thriller.

    Väg den nytta du kan göra om X stämmer mot den skada du gör om Y stämmer. (För att inte tala om hur pantad man ser ut när man blivit moraliskt upprörd å någons vägnar och de sedan visat sig inte varit helt med sanningen överensstämmande.)

    Det finns bara två anledningar att blanda sig i privata angelägenheter, utan att ha koll på alla fakta, på det viset. Den ena är att man är en såkallad sockpuppet för någon inblandad - det andra är att det är något fel i huvudet på en. I inget av fallen sitter man på sanningen. Det är en sak att ha åsikter om något man läser och diskutera det på ett forum. Det är en helt annan att söka upp inblandade privatpersoner på så lite underbyggnad.

    Själv har jag ingen aning. Jag känner ingen av de inblandade och känner bara till ena sidan och därmed nästan ingenting eftersom den sida jag följt har varit föredömligt tystlåten. Och här är grejen med manipulativa människor: det är sällan de som är den tysta sidan i en konflikt.

    Utan mer information än så, vet du vad jag gör då? Ingenting. Det är väl för fan inte min jävla bissniss nånstans?

    SvaraRadera