tisdag 29 september 2009

Inspiration, Religion och Tedrickare

Den här bloggen startades sedan en vän och jag diskuterat tedrickarna över några öl och hämtmat på en vacker plats. Vi enades om att det vore gratispoäng att skriva elakt om dumma människor, och välja fokuset tedrickare. Vi skulle låta oss inspireras av olika idoler i bitterhetsträsket, och hon förmedlade raskt bekanta på facebook, vars statusrader nästan ensamma utgjorde stoff till det här.

Nu har jag som sagt hittat en egen inspirationskälla på Fejjan.

"idag blir det lek&pyssel på XX Församling och sen kompislek i eftermiddag."

Visst, är man föräldraledig får man väl ägna sig åt Lek & Pyssel. Och kompisar är ju bra för all del. Men...

Hur kommer det sig att just Svenska Kyrkan erbjuder alternativ till Öppna Förskolan, komplett med sångstunder och pyssel? Kyrkans Barntimme? (Jag var inte döpt, men det var ingen som berättade det, utan jag släppte in ändå, som liten). Det är indoktrinering. Faktiskt, bara det.
Det är en gåva med förbehållet att Jesus får delta. "Titta på oss i Kyrkan. Vi är så snälla och tycker om barn." Stalin pussade också bebisar.

Ju äldre jag blir, desto mindre har jag till övers för religion, oavsett gud. Jag får numera krypningar på ryggen, svindel och illamående när jag av någon anledning (läs: dop & bröllop) tvingas besöka en kyrka, även om det var rysligt vackert sist. Jag tar det som en personlig skymf att utdelarna av Kyrkovalsröstsedlar tror att jag är med i deras Klubb för Homofobi, Vetenskapsfientlighet och Överdriven Konservatism (KHVÖK). Ser jag Jehovas i trädgården kommer baseball-träet fram. Deras framfart i tredje världen som iofs hade varit underhållande, om det inte varit för att folk dör som flugor på grund av kristendomen, är ju närmast Schyffertsk ironi. Svenska kyrkan spenderar några procent av sina enorma tillgångar på välgörenhet, och påstår sig vara stora välgörare. Usch. Det finns ingen ände på eländet ascocierat med religion.

Men hyckleriet som de ICKE troende ägnar sig åt, är emellanåt nästan värre. Folk som inte skulle få för sig att be till gud eller hävda gamla testamentet för att få slå sina barn har inget problem med att sätta sin fot i denna, av Jesus finansierade, barnindoktrineringsinstitution. Nej, Pyssel på församlingshemmet är helt ok, men att hur många präster som helst vägrar homosexuella en massa rättigheter och allierar sig med Sverigedemokraterna, det kan de gnälla på.

Själv tar jag inte i skiten med tång. Verkligen. Det är så att jag ibland överväger att inte delta vid vigseln när mina bästa vänner gifter sig, för att jag inte vill vara i en kyrka. Men där brukar jag bli pragmatisk och sätta vännerna först, även om jag har svårt för önskan att gifta sig där.

Ni, alla djävla hycklare, ni är på min lista. Och där blev listan nog nästan dubbelt så lång i ett svep.


4 kommentarer:

  1. å värst e ändå dop... när stackars små bejbisar ska fasen döpas i främmandefientlig kyrkogemenskap.

    Och där ska man le, tiga och se glad ut för föräldrarnas skull.

    Skrämmande institution.

    SvaraRadera
  2. shit, när vi var i NY (och gifte oss kyrkligt) var vi ute i brooklyn. Hela jävla brooklyn är TÄCKT med jehovas vittnen byggnader! (det är väl de med vakttornet?)
    De måste vara SNORRIKA.

    SvaraRadera
  3. Japp! Det är Jehovas, och ja, de är rikare än rikast.

    Imorse hade en kollega, på rent djävelskap, lagt Vakttornet och en annan skrift om Familjen, från samma organisation, på fikabordet.

    Religion är Satans påfund.

    SvaraRadera