måndag 17 augusti 2009
Ett föredöme
Bucky Cat är ett föredöme i kampen mot Tedrickare. Läs gärna andra strippar också! Glöm bara inte bort att det är katten som är seriens hjälte.
torsdag 13 augusti 2009
Poetisk rättvisa och feta tedrickarkärringar
Jag åker tunnelbana till jobbet på morgnarna om jag inte cyklar eller springer. Alltför ofta sätter det sig efter en stund en kärring med en röv som wreckingball från helvetet, som dessutom anser att hennes enorma prasselplasthandväska (strandväska? Liten Ikea-tvättpåse? Vad är termen?) med gud vet vilket innehåll ska stå mellan oss, efter att hon mycket noggrant placerat sitt anus centrerat på sin plats, med matematisk precision. Hennes säte är hennes. Hon har betalt biljett. Hon har rätt till sittplats. Att det finns gott om plats under stolen att lägga alla de kulinariska sopor som ser till att hennes kroppshydda består hör inte hit. Jag biter mig ofta i tungan för att inte föreslå att hon köper tre månadskort. Ett för ena skinkan, ett för det andra, och ett för väskdjäveln. Luktar hon dessutom rök för att hon stått och bolmat på alla barn omkring henne på perrongen brukar jag med avsmak resa mig och gå.
Imorse föll det sig dock annorlunda. Den första flodhästen, iförd rosa tröja och svarta "dräktbyxor" (jag vet inte termen, men såna där i någon sorts nylon med pressveck som sitter tajt över arslet), och söta ballerinaskor ur vilka hennes fötter liksom vällde. Hon var röd i ansiktet av att ha åkt rulltrappa och hon placerade genast sin väska på sätet bredvid. Eller, inte hela sätet. Med mycket god vilja och och motsvarande späd kroppsbyggnad skulle man nog kunna hävda att sätet bredvid var ledigt, och då hade hon ju liksom gjort sitt.
Sätet var länge ledigt, trots att folk stog upp. Ingen var sugen på att ta diskussionen och fråga om det säte som upptogs av halva hennes ena skinka var ledigt. Men så har vi ju det där med att den här typen av kvinnor får problem med knäna, som ju inte håller såklart, för allt te de trycker i sig, och hur tungt det är att stå på en tunnelbana ska vi inte bara prata om, så vad händer när NÄSTA flodhäst kliver på? Jo, hon identifierar den enda "lediga" stolen, och slår sig prompt ner. Vagnen gungar till och stolen sviktar betänkligt. Det krasar lite och kexchokladen i första flodhästens väska, och sedan gubbar flodhäst nummer två till, för att justera sig mot mitten av SIN plats. Och därefter ställer hon sin väska ovanpå konkurrentens. Kolaburkar prasslar inte så mycket, men ändå. Och nu börjar en tjugofem minuter lång kamp och vems rättighet till det egna sätet som är viktigast, och jag satt mitt emot och mös och tänkte att, det där kan ni fan ha!!!
Tedrickare, med förkärlek för de feta kakorna som serveras till teet, ni är fan på min lista!
Imorse föll det sig dock annorlunda. Den första flodhästen, iförd rosa tröja och svarta "dräktbyxor" (jag vet inte termen, men såna där i någon sorts nylon med pressveck som sitter tajt över arslet), och söta ballerinaskor ur vilka hennes fötter liksom vällde. Hon var röd i ansiktet av att ha åkt rulltrappa och hon placerade genast sin väska på sätet bredvid. Eller, inte hela sätet. Med mycket god vilja och och motsvarande späd kroppsbyggnad skulle man nog kunna hävda att sätet bredvid var ledigt, och då hade hon ju liksom gjort sitt.
Sätet var länge ledigt, trots att folk stog upp. Ingen var sugen på att ta diskussionen och fråga om det säte som upptogs av halva hennes ena skinka var ledigt. Men så har vi ju det där med att den här typen av kvinnor får problem med knäna, som ju inte håller såklart, för allt te de trycker i sig, och hur tungt det är att stå på en tunnelbana ska vi inte bara prata om, så vad händer när NÄSTA flodhäst kliver på? Jo, hon identifierar den enda "lediga" stolen, och slår sig prompt ner. Vagnen gungar till och stolen sviktar betänkligt. Det krasar lite och kexchokladen i första flodhästens väska, och sedan gubbar flodhäst nummer två till, för att justera sig mot mitten av SIN plats. Och därefter ställer hon sin väska ovanpå konkurrentens. Kolaburkar prasslar inte så mycket, men ändå. Och nu börjar en tjugofem minuter lång kamp och vems rättighet till det egna sätet som är viktigast, och jag satt mitt emot och mös och tänkte att, det där kan ni fan ha!!!
Tedrickare, med förkärlek för de feta kakorna som serveras till teet, ni är fan på min lista!
tisdag 11 augusti 2009
Tack 30+! (om manliga tedrickare)
30+ tipsade i en kommentar om ett inlägg som beskriver manliga tedrickare och de tedrickarkärringar som attraheras av dem.
Niklas Hellgrens blogg.
Och nej, det är inte alls den typ av manliga tedrickare jag beskrev tidigare.
Niklas Hellgrens blogg.
Och nej, det är inte alls den typ av manliga tedrickare jag beskrev tidigare.
Tack Jessica!
Bland kommentarerna till inlägget Tedrickarshopping hittar vi den Jessica skrivit.
Jessica, jag är lite kär i dig. (Tehataren. Inte nödvändigtvis hela bloggens alla författare).
Ja, vad är det som driver Tedrickaren? Din teori är väldigt intressant, men jag tror att du överskattar tedrickaren. Jag tror inte de har något behov av att optimera, egentligen. Jag tror att den sanne tedrickaren snarare är en människa i total avsaknad av egen personlighet egen åsikt och, framförallt och i motsats till Jessica, egna, reflekterande tankar.
Tedrickaren tycker inget, egentligen, om inredning själv. Eller något annat. Därför läser tedrickaren tidningar och härmar. Tedrickarvänninnorna läser samma tidningar och Oooar och Aaaaar vackert inför kopian. Den dåliga kopian, för det är det nog. Tedrickaren har ingen åsikt om vad som smakar gott, värmer på ett bra sätt, eller är mysigt. Därför gör Tedrickaren som lämplig tidning förespråkar, och häller upp sin mugg med ultra-låtsas-te. Och kryper upp i den beiga soffan. Tedrickaren har fått för sig att det är detta som är "mysigt" och kan alltså, vid fullbordat verk, med gott samvete, förmedla denna mysighet med en Fejjan-status med hjärtan och ord som Ljuvligt.
Tedrickaren har läst sig till, och det är lätt att göra, vilka möbler och andra inredningsdetaljer som är dyra, beiga och alltså lämpliga, och hon har också läst sig till hur mycket en silversprayad pinne från Inredningsbutiken bör kosta, och ser till att hon hittar en som kostar minst så mycket. Det viktiga är inte att ha en silverfärgad pinne som är aldrig så vacker, utan att ha en som är köpt på rätt ställe och tillräckligt dyr. Om någon började sälja plastpåsar med bajs, gav det en amerikanskklingande term OCH ett varumärke med exklusiv klang, fick sin polare på Inredningstidningen att skriva att det var det senaste, och sedan hittade lämpliga, dyra, återförsäljare för sin nya produkt, skulle du hitta vansinnigheten på ett litet elegant bord i vardagsrummet hos varenda tedrickare.
Ljusen runt badkaret har man, för det hade de i den där filmen med Hugh Grant, som ju är lagom mysig. När han inte köper prostituerade småflickor. Filmen hon fick rekommenderad av en annan tedrickare, eller en av sina tidningar med tjockt exklusivt papper.
En tantcykel har man för det hade hon i Inredningstidningen lite elegant stående bredvid den vitmålade plåthinken med blommor vid entren. Så det ska man ha. Och hade inte Helena Bergström en sån i den där filmen? Den där som utspelar sig på sommaren och är idyllisk och lagom gullig? Kan man inte liksom se Tomas Ledin promenera bredvid någon solblekt, brunbränd tjej i luftig klänning, som dessutom leder den där cykeln? Tomas har nog en gitarr på axeln...
Nej, Jessica, jag tror du har fel i sak, men du tänker - själv - och det tar dig långt långt bort från tedrickaren, till platsen där Fina, riktiga människor finns. Och jag kan ju ha fel, och du rätt. Det är också en möjlighet.
Tack!
Jessica, jag är lite kär i dig. (Tehataren. Inte nödvändigtvis hela bloggens alla författare).
Ja, vad är det som driver Tedrickaren? Din teori är väldigt intressant, men jag tror att du överskattar tedrickaren. Jag tror inte de har något behov av att optimera, egentligen. Jag tror att den sanne tedrickaren snarare är en människa i total avsaknad av egen personlighet egen åsikt och, framförallt och i motsats till Jessica, egna, reflekterande tankar.
Tedrickaren tycker inget, egentligen, om inredning själv. Eller något annat. Därför läser tedrickaren tidningar och härmar. Tedrickarvänninnorna läser samma tidningar och Oooar och Aaaaar vackert inför kopian. Den dåliga kopian, för det är det nog. Tedrickaren har ingen åsikt om vad som smakar gott, värmer på ett bra sätt, eller är mysigt. Därför gör Tedrickaren som lämplig tidning förespråkar, och häller upp sin mugg med ultra-låtsas-te. Och kryper upp i den beiga soffan. Tedrickaren har fått för sig att det är detta som är "mysigt" och kan alltså, vid fullbordat verk, med gott samvete, förmedla denna mysighet med en Fejjan-status med hjärtan och ord som Ljuvligt.
Tedrickaren har läst sig till, och det är lätt att göra, vilka möbler och andra inredningsdetaljer som är dyra, beiga och alltså lämpliga, och hon har också läst sig till hur mycket en silversprayad pinne från Inredningsbutiken bör kosta, och ser till att hon hittar en som kostar minst så mycket. Det viktiga är inte att ha en silverfärgad pinne som är aldrig så vacker, utan att ha en som är köpt på rätt ställe och tillräckligt dyr. Om någon började sälja plastpåsar med bajs, gav det en amerikanskklingande term OCH ett varumärke med exklusiv klang, fick sin polare på Inredningstidningen att skriva att det var det senaste, och sedan hittade lämpliga, dyra, återförsäljare för sin nya produkt, skulle du hitta vansinnigheten på ett litet elegant bord i vardagsrummet hos varenda tedrickare.
Ljusen runt badkaret har man, för det hade de i den där filmen med Hugh Grant, som ju är lagom mysig. När han inte köper prostituerade småflickor. Filmen hon fick rekommenderad av en annan tedrickare, eller en av sina tidningar med tjockt exklusivt papper.
En tantcykel har man för det hade hon i Inredningstidningen lite elegant stående bredvid den vitmålade plåthinken med blommor vid entren. Så det ska man ha. Och hade inte Helena Bergström en sån i den där filmen? Den där som utspelar sig på sommaren och är idyllisk och lagom gullig? Kan man inte liksom se Tomas Ledin promenera bredvid någon solblekt, brunbränd tjej i luftig klänning, som dessutom leder den där cykeln? Tomas har nog en gitarr på axeln...
Nej, Jessica, jag tror du har fel i sak, men du tänker - själv - och det tar dig långt långt bort från tedrickaren, till platsen där Fina, riktiga människor finns. Och jag kan ju ha fel, och du rätt. Det är också en möjlighet.
Tack!
måndag 10 augusti 2009
Tedrickarfloskler
Någon har skrivit på FB att "Hösten är nystart". I ett skyltfönster ser jag något om "Höstens mode".
Nej, hösten är inte nystart. Det är en floskel. Hösten är död. Alla blommor dör. De friska, vackra färgerna ersätts av grått och brunt. Mörkare och mörkare nyanser för varje dag. Insekterna dör. Ganska många andra dör. De minst friska hemlösa börjar den korta återstoden av livet innan de ska frysa ihjäl i en snödriva kanske åtminstone med en rejäl, lindrande fylla i kroppen, och min egen själ skrumpnar och ruttnar i takt med att ljuset och värmen försvinner.
Hur fan är man funtad om man, i början av Augusti, när det fortfarande är 25 grader varmt, börjar påminna folk om hösten?
Nej, årstidernas växlingar är inte härliga. Fyra femtedelar av året är det här djävla landet egentligen obeboeligt, men vi har överlever, tack vara varma kläder och fina hus. Men inte mer. Jag lever inte i november. Jag överlever. Jag är över trettio år. Jag vet vad jag pratar om. Du, djävla tedrickare, som säger åt mig, när jag säger att jag vill flytta någonstans där det aldrig är kallare än 25 grader "Men visst är det vackert ändå med årstidernas växlingar?" eller "Men man tröttnar ju om man har det så jämt" eller "Men våren är ju så vacker". Dra åt helvete. Jag är gammal nog att minns sjukt många kalla, våta, blåsiga djävla pissvintrar för att aldrig mer vilja uppleva en. Den där Carl Larsson-vintern med glittrande snö finns två dagar om året. Resten av det är det grusblandat slask i mörkret och regn på tvären. Våren är en dålig ursäkt för sommaren, som faktiskt är det som är något att ha. I andra delar av världen har man alltid sommar. Den där fina med doftande blommor och mycket färger och grönt gräs. Eller gult. Där finns också växlingar ofta. Men de växlar mellan flera olika, behagliga, årstider. "Men om man aldrig har det dåligt vet man ju inte hur det är att ha det bra." Men fan. jag har ju haft mitt dåliga nu, tyckar jag nog. 33 vintrar. Skulle det inte räcka?
Djävla mode-muppar och årstidsväxlingsälskande tedrickare smo ska prisa eländet, ni är på mina lista!!!
Nej, hösten är inte nystart. Det är en floskel. Hösten är död. Alla blommor dör. De friska, vackra färgerna ersätts av grått och brunt. Mörkare och mörkare nyanser för varje dag. Insekterna dör. Ganska många andra dör. De minst friska hemlösa börjar den korta återstoden av livet innan de ska frysa ihjäl i en snödriva kanske åtminstone med en rejäl, lindrande fylla i kroppen, och min egen själ skrumpnar och ruttnar i takt med att ljuset och värmen försvinner.
Hur fan är man funtad om man, i början av Augusti, när det fortfarande är 25 grader varmt, börjar påminna folk om hösten?
Nej, årstidernas växlingar är inte härliga. Fyra femtedelar av året är det här djävla landet egentligen obeboeligt, men vi har överlever, tack vara varma kläder och fina hus. Men inte mer. Jag lever inte i november. Jag överlever. Jag är över trettio år. Jag vet vad jag pratar om. Du, djävla tedrickare, som säger åt mig, när jag säger att jag vill flytta någonstans där det aldrig är kallare än 25 grader "Men visst är det vackert ändå med årstidernas växlingar?" eller "Men man tröttnar ju om man har det så jämt" eller "Men våren är ju så vacker". Dra åt helvete. Jag är gammal nog att minns sjukt många kalla, våta, blåsiga djävla pissvintrar för att aldrig mer vilja uppleva en. Den där Carl Larsson-vintern med glittrande snö finns två dagar om året. Resten av det är det grusblandat slask i mörkret och regn på tvären. Våren är en dålig ursäkt för sommaren, som faktiskt är det som är något att ha. I andra delar av världen har man alltid sommar. Den där fina med doftande blommor och mycket färger och grönt gräs. Eller gult. Där finns också växlingar ofta. Men de växlar mellan flera olika, behagliga, årstider. "Men om man aldrig har det dåligt vet man ju inte hur det är att ha det bra." Men fan. jag har ju haft mitt dåliga nu, tyckar jag nog. 33 vintrar. Skulle det inte räcka?
Djävla mode-muppar och årstidsväxlingsälskande tedrickare smo ska prisa eländet, ni är på mina lista!!!
fredag 7 augusti 2009
Tedrickarshopping
Vi som skriver här känner att bloggen har tenderat att tappa fokus en smula. Det har varit många puckon som presenterats här, men Tedrickarna har på sistone fått för lite uppmärksamhet.Det har alltså varit dags för oss att besöka de där butikerna, där tedrickarna hänger.
För en månad sedan skulle en vän långt bort besökas, och hon skulle förses med lämplig present. Kanske någon riktig mugg. Någon stadig gedigen och rolig sak, till någon som inte är en tedrickare i vanlig bemärkelse, men gärna dricker varma drycker. Inte minst kaffe. Och gärna med en snus till.
Det lokala centrumets butiker listades på nätet, och bara få erbjöd muggar. Den första jag passerade var den här, som avbildats till vänster. Det är alltså en butik FULL av bråte som bara skriker Tedrickare. De har Ljuva Ord på väggarna, de få muggar de hade var små, fula och dekorerade med hjärndöda slogans på temat "kärlek" och annat trams. Butiken är dessutom överfull av saker. De har för lite yta. Eller för mycket saker. Välj själv. De säljer kvistar som dagisbarn i Kina sprayat med silverfärg, eftersom det är priset och butiken som räknas främst, och inte så mycket prylen som sådan. För vore det faktiskt prylen, skulle tedrickaren ha kunnat hämta en pinne i skogen, och köpt en sprayburk för trettio spänn, och sedan sprayat själv. Hur många kvistar som helst, dessutom. Marginalen på silverkvistar måste vara astronomisk!
Och gud vet allt annat fult de också hade. Ljusstakar och skit.
Igår,på vägen till en stilla kväll med öl, ciggaretter och en gammal fleecetröja som sittunderlägg (inte en designad PicknickFilt från Fina Affären) och hämtmat och fokus på social samvaro, passerades så en annan. En butik som säljer vad som bara kan antas vara äckligt te. Ety, detta var en affär som, åtminstone av skylten att döma, sålde te och kaffe och därtill hörande Prylar, med det explicita syftet att ges bort! Jaha?!"Hej! Välkommen. Hade du tänkt dricka teet själv, eller vill du bara ha något med ett äckligt ljuvt namn att ge bort?"
"Jag hade tänkt dricka det själv..."
"GÅ DÅ FÖR HELVETE NÅGON ANNANSTANS! HÄR SÄLJER VI PRESENTER!!! ...och dessutom smakar det apröv. Hela sortimentet!"
Eller vad?
"Ursäkta, går den märkliga, handgjorda, skeva Designade jättedyra kannan verkligen att hälla ur?"
"Nej, hurså? Vad spelar det för roll? Du ska ju ge bort den, och den är dyr! Och de blir rysligt inredningsvackra, precis som i tidningen där borta, om man ställer såna där jättedyra silversprayade pinnar i dem!"
Jag får rysningar på ryggen av de där djävla affärerna...
onsdag 5 augusti 2009
Ännu en kategori puckon
Idag är det dags att introducera en ny kategori snudd på hjärndöda puckon, och den här gången är det internetbedragarna. Alla som låter sig luras av detta förtjänar det!
Som den lätt nördige grabb jag är, har jag inte kunnat låta bli att, för en hundralapp eller så om året, köpa flera domäner med mitt efternamn. MittEfternamn.biz, .org, .net osv.
För en stund sedan fick jag mail från Ben Phillips, som arbetar för företaget PD Domains*. Han förklarar för mig att hans företag är villigt att köpa min domän för 65% av dess marknadsvärde, och så fort jag skickat mitt godkännande att de får domänen lovar han att sätta in dessa pengar på mitt paypal-konto, som är det de använder betalningar under $2000. (hela mailet finns längre ner**). Jag har en gång tidigare spelat med en sådan här snubbe, den gången var det fråga om ett nigeria-brev-liknande erbjudande som alla som sålde hemelektronik på Blocket.se råkade ut för. Han ville åt mitt paypal-konto, och var makalöst slarvig. Jag har såklart svarat min nya kompis Ben, helt i hans egen anda, och varit väldigt noga med att skriva helt fel saker överallt, enligt följande:
Dear mr Phillips
I'm sure you want to buy MYNAMEHERE.biz, given that it's such a wonderful domain and literally shits gold.
When I have redrawn the US$20.000 you mentioned below, that being 65% of the market value, from my paypal account, I shall hand over the domain. Sounds good? I'll give you my paypal account information when you confirm this is not a scam.
Thankyou!
/Tehataren
* Ja, surfar du dit blir du nog av med allt du äger och har, din förstfödde inkluderad!
**
Dear Sir or Madam,
we are interested to buy your domain name MYNAMEHERE.BIZ and offer to purchase it for 65% of the appraised market value.
As of now we accept appraisals from the following leading appraisal company
PD Domains
or any other reputable appraisal specialist.
If you already have an appraisal please forward it to us.
As soon as we have received your appraisal we will send you our payment (we use Paypal for amounts less than $2,000 and escrow.com for amounts above $2,000) as well as further instructions on how to complete the transfer of the domain name.
We appreciate your business,
Yours truly,
Ben Phillips
Domain Resale
Som den lätt nördige grabb jag är, har jag inte kunnat låta bli att, för en hundralapp eller så om året, köpa flera domäner med mitt efternamn. MittEfternamn.biz, .org, .net osv.
För en stund sedan fick jag mail från Ben Phillips, som arbetar för företaget PD Domains*. Han förklarar för mig att hans företag är villigt att köpa min domän för 65% av dess marknadsvärde, och så fort jag skickat mitt godkännande att de får domänen lovar han att sätta in dessa pengar på mitt paypal-konto, som är det de använder betalningar under $2000. (hela mailet finns längre ner**). Jag har en gång tidigare spelat med en sådan här snubbe, den gången var det fråga om ett nigeria-brev-liknande erbjudande som alla som sålde hemelektronik på Blocket.se råkade ut för. Han ville åt mitt paypal-konto, och var makalöst slarvig. Jag har såklart svarat min nya kompis Ben, helt i hans egen anda, och varit väldigt noga med att skriva helt fel saker överallt, enligt följande:
Dear mr Phillips
I'm sure you want to buy MYNAMEHERE.biz, given that it's such a wonderful domain and literally shits gold.
When I have redrawn the US$20.000 you mentioned below, that being 65% of the market value, from my paypal account, I shall hand over the domain. Sounds good? I'll give you my paypal account information when you confirm this is not a scam.
Thankyou!
/Tehataren
* Ja, surfar du dit blir du nog av med allt du äger och har, din förstfödde inkluderad!
**
Dear Sir or Madam,
we are interested to buy your domain name MYNAMEHERE.BIZ and offer to purchase it for 65% of the appraised market value.
As of now we accept appraisals from the following leading appraisal company
PD Domains
or any other reputable appraisal specialist.
If you already have an appraisal please forward it to us.
As soon as we have received your appraisal we will send you our payment (we use Paypal for amounts less than $2,000 and escrow.com for amounts above $2,000) as well as further instructions on how to complete the transfer of the domain name.
We appreciate your business,
Yours truly,
Ben Phillips
Domain Resale
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)
Besökare sedan 090601:
