fredag 7 augusti 2009

Tedrickarshopping

Vi som skriver här känner att bloggen har tenderat att tappa fokus en smula. Det har varit många puckon som presenterats här, men Tedrickarna har på sistone fått för lite uppmärksamhet.

Det har alltså varit dags för oss att besöka de där butikerna, där tedrickarna hänger.

För en månad sedan skulle en vän långt bort besökas, och hon skulle förses med lämplig present. Kanske någon riktig mugg. Någon stadig gedigen och rolig sak, till någon som inte är en tedrickare i vanlig bemärkelse, men gärna dricker varma drycker. Inte minst kaffe. Och gärna med en snus till.

Det lokala centrumets butiker listades på nätet, och bara få erbjöd muggar. Den första jag passerade var den här, som avbildats till vänster. Det är alltså en butik FULL av bråte som bara skriker Tedrickare. De har Ljuva Ord på väggarna, de få muggar de hade var små, fula och dekorerade med hjärndöda slogans på temat "kärlek" och annat trams. Butiken är dessutom överfull av saker. De har för lite yta. Eller för mycket saker. Välj själv. De säljer kvistar som dagisbarn i Kina sprayat med silverfärg, eftersom det är priset och butiken som räknas främst, och inte så mycket prylen som sådan. För vore det faktiskt prylen, skulle tedrickaren ha kunnat hämta en pinne i skogen, och köpt en sprayburk för trettio spänn, och sedan sprayat själv. Hur många kvistar som helst, dessutom. Marginalen på silverkvistar måste vara astronomisk!

Och gud vet allt annat fult de också hade. Ljusstakar och skit.

Igår,på vägen till en stilla kväll med öl, ciggaretter och en gammal fleecetröja som sittunderlägg (inte en designad PicknickFilt från Fina Affären) och hämtmat och fokus på social samvaro, passerades så en annan. En butik som säljer vad som bara kan antas vara äckligt te. Ety, detta var en affär som, åtminstone av skylten att döma, sålde te och kaffe och därtill hörande Prylar, med det explicita syftet att ges bort! Jaha?!

"Hej! Välkommen. Hade du tänkt dricka teet själv, eller vill du bara ha något med ett äckligt ljuvt namn att ge bort?"
"Jag hade tänkt dricka det själv..."
"GÅ DÅ FÖR HELVETE NÅGON ANNANSTANS! HÄR SÄLJER VI PRESENTER!!! ...och dessutom smakar det apröv. Hela sortimentet!"

Eller vad?

"Ursäkta, går den märkliga, handgjorda, skeva Designade jättedyra kannan verkligen att hälla ur?"
"Nej, hurså? Vad spelar det för roll? Du ska ju ge bort den, och den är dyr! Och de blir rysligt inredningsvackra, precis som i tidningen där borta, om man ställer såna där jättedyra silversprayade pinnar i dem!"

Jag får rysningar på ryggen av de där djävla affärerna...

3 kommentarer:

  1. Folk är så jävla inskränkta. nästa gång är det ni som sätter er med en termos med té och dricker och surplar i såväl seconhandbutiken som i tébutiken där de ändå bara säljer te som smakar apröv. Jag blev ändå lite intresserad av den där aprövs-smaken, undrar om det är ett svart te:)
    Ha´t gött! /Bajsugglan

    SvaraRadera
  2. Som vanligt, ilsket och roligt skrivet:)
    "Apröv" är för mig lite obekant smak men ett väldigt festligt ord!

    SvaraRadera
  3. Är motsatsen till tedrickare nån som är nöjd som det är? För nånstans känns det som att tédrickeriet bottnar i ett behov av att optimera och maximera hela tiden. Egentligen bara ett utslag av "Keeping up with the Joneses" för folk som inbillar sig att de har god smak.

    För mig känns det som att det är vad tédrickeri handlar om. Man kan inte ha det trevligt - man måste ha det "supermysigt" *rys*.

    För mig är tédrickaren den där tjejen med mio-soffan och fjärilsorkidén och tvåtusenkronorslapptäcket från Indiska som ägnar ett par timmar åt att förbereda sin kopp té, eller sitt bad och sen inte har förmågan att uppskatta att vara mitt i det, så att säga. De har så fullt upp att tända de tvåtusen blockljusen att själva tékoppen kommer bort.

    "Många av dem var olyckliga. Och många var det synd om" - kan tédrickeri vara en försvarsreaktion mot ens egna existentiella ångest? Är optimerandet en talisman mot vardagens brutala mundanitet? Varför måste allt vara så jävla speciellt jämt?

    Sitter de där, i sina Juicy-mysbyxor, och tänker: "Gud så mysigt jag har det. Det här är helt optat"? Som, en medveten tanke liksom? Jag förstår inte vad som driver dem. Själv har jag fullt upp att hålla CSN stången.
    //
    mvh Jessica

    SvaraRadera