Nu djävlar del 2.

Är det ens någon som läser det här?

Nu djävlar

Det har varit tyst länge, men nu har jag skickat ett svar på en insändare i lokaltidningen.

Nu djävlar!

posted from Bloggeroid

Vad kostar olika idrotter?

Fotboll brukar framhävas som en sport som är billig. Man jämför årskostnaden av 1000-2000 med de ca 15 000 det kostar att t.ex rida.
Jag håller inte med.

Jag förväntas nämligen betala för min sons fotboll med tid. Jag förutsätts lägga hela helger på att engagera mig för laget och sälja korv och annat sådant. Jag tillhör dem som faktiskt säljer min tid, och den brukar värderas till ca 800-900 kr i timmen plus moms. Betydligt mer på helger. Låt oss räkna lågt med 50% extra för helg. 1250 kr / h. Gånger 4h (lågt räknat igen!) på en lördag är 6000 spänn. Detta ska jag ställa upp med flera gånger om året. Varsågod och räkna.

Till detta ska ställas att hela min övriga familj i viss mån tvingas ställas på vänt under tiden. De tre barn och den mamma som INTE är intresserade av fotboll blir kraftigt begränsade av att jag och ett barn ska lägga hela helgen på fotboll.

Så för att ett barn ska kunna spela fotboll, ska jag alltså betala tid till ett värde av 20 000 om året, och min familj vänta.

Fotboll är fan inte en billig sport.

Idag ska vi tala om "Ekologiskt"

 

 

Bilden ovan illustreral väl problemen med begreppet "ekologiskt" i matvärlden. Det betyder inget och allt. Vem som helst får använda det till vad som helst. Här har vi alltså någon som menar att bara för att de inte besprutar sina kor, kan de kalla sin produkt ekologiskt. Vi har alltså DANSK (i motsats till närproducerad) mjölk, förpackad i små RUNDA portionsförpackningar av plast. Hur mycket mindre ekologiskt än så kan det bli? Vad är det för fel på literförpackningar? En stor kartong, som är hälften luft ska åka lastbil genom halva Sverige, för att jag ska kunna öppna en liten fånig plastburk med mjölk till mitt kaffe? PRECIS HUR DJÄVLA DUMT FÅR DET BLI?

 

Ekologiska jordgubbar i januari? Nej, det är inte möjligt. Återigen, någon har valt att låta allsköns märkliga mikrober växa sig gosiga för att sedan FLYGA hit eländet från egypten. Ekologiskt? My ass!

 

Ska vi gå vidare till en av sorgligt få väldefinierade begrepp för Ekoloskt? Krav. Krav ägs i princip uteslutande av COOP (som jag har visst förtroende för i Ekologisk-träsket) och.... antroposoferna i Järna. Ja, Krav började faktiskt som deras märkning av "biodynamiskt" producerad mat. Biodynamiskt jordbruk är något som Rudolf Steiner hittade på. Ni vet, han knäppgöken som var pionjär inom New Age och pratade om Astralkroppar och grävde ner kohorn i jorden, och tyckte att månens faser borde vara avgörande för när det var dags att så. Själv hade han noll och intet i form av kunskap och erfarenhet av jordbruk. Det är alltså det arvet som utgör krav.

 

Men de kan ju ha lärt sig nu, eller hur? Ja, men tror vi verkligen att de har det? Jag tror det inte. Antroposoferna har inte lärt sig något annat. Det första naturvetenskapliga fakulteten vid Stockholms Universitet gjorde när de tog över Lärarhögskolan var att stänga antropsofernas "lärarutbildning" inom Waldorf. Det beror på att Waldorfpedagogik är lika verklighetsfrånvänd som idén om kohorn i jorden och astralkroppar.

 

Antroposoferna utgör också en av de starkaste rösterna mot genmanipulerade grödor, med argumentet att det skulle vara onaturligt. Ja, hörrni. Kunde vi leva på den högst naturliga entiteten Dumhet, skulle antroposoferna onekligen rädda världen, men vi har en bit kvar där. De är också den starkaste kraften MOT vaccinationer i Sverige, och på sin Vidarklinik i Järna försöker de göra folk friska med det högst kvalificerade kvacksalveriet Homeopati. Och annat minst lika dumt.

 

Så tänker jag fortsättningsvis betala extra för Kravmärkta produkter? Nej. Jag vill inte ge mina pengar till Antroposoferna i Järna, och därmed stötta deras kamp mot allt som är vetenskapligt och faktiskt kan rädda världen. Det är helt enkelt så ironiskt att det är kontraproduktivt ur miljöhänseende att köpa Krav.

 

Dra åt helvete!

Hallå i Getingboet? Någon hemma?

Nej, jag är inte överdrivet impad av Thåströms nya. Heller. Han är inte genial. Duktig, kanske, men långt från genial.

Ganska tråkigt och pretentiöst, tyckte jag.

DJÄVLA SOSSE!!!!!!!!!!!!

Det brukade min styvbror utbrista som tonåring. Han var inte så bright. Själv är jag mer klassiskt Liberal i min politiska åskådning, och då menar jag inte det där kvasifascistiska tramset Folkpartiet pysslat med de senaste 20 åren. Jag svär sällan med Sosse som skällsord.

Men... det finns delar av den gamla arbetarkulturen jag har djävligt svår för, saker som blev inaktuella redan på 50-talet. De sakerna hittar man framförallt i den del av idrottsrörelsen som har störst arv från Arbetarrörelsen. Fopoll.

Det är en kultur som gärna blandar friskt från det kommunistiska arbetaridealet och fascistiskt bildningsförakt, där Stor Och Stark och HjärnDött Lojal är viktigare än intellekt, där den som är bäst på att sparka boll är bäst Punkt, alldeles oavsett alla övriga argument. Det är en kultur som får väldigt stora konsekvenser på alla möjliga plan. Det är inte en slump att det är fopoll som drar Hulliganer som framförallt slåss. Ni som säger att "De är inte riktiga fopollsfans". Bullshit! Det är precis samma mekanism som säger att alla religioner obönhörligen fostrar även fanatiker. Det är en kultur som hyllar manlig avsaknad av intellekt, fysisk styrka och våld, och hånar allt som kallas kvinnligt och använder "Kärring" som skällsord för någon som är svag och allmänt dålig.

Det är inte en slump. Det är en stor kultur och de här sakerna sitter i väggarna.

Och vad som också följer med är Föreningsliv. Om mitt barn ska sparka boll, vilket han olyckligtvis både älskar över allt annat och är djävligt duktig på, måste även jag, som förälder, vara intresserad av att umgås all min lediga tid med de övriga apskaft som lyckats avla fopollsintresserad avkomma. Eller, avla avkomma som kan sättas i fopoll vare sig de vill eller inte. Jag förväntas tillbringa mina helger på fopollsplanen. Hela dagarna. Inte bara när min telning spelar, utan ALLA cuper. Alltid. Som om jag tyckte om att hänga på en djävla fopollsplan och höra Papporna prata om Fopoll som om de själva kunde flytta den där djävla kaggen 20 meter utan en infarkt. Dra åt helvete.
Nej, jag tänker inte tillbringa mina söndagar med att stå och sälja korv. Blir det tjat om det, tänker jag hala fram femhundra spänn, och säga att jag ger pengarna direkt till klubbkassan, utan att de passerar Solna Korv eller någon djävla tulpanförsäljare.

Jag tänker teama upp med andra föräldrar och dela på åkturerna till de där matcherna, för hur mycket jag än älskar mitt fopollsspelande barn, så har jag tre till. Jag kan till och med vara så storsint att jag lastar in 6 ungar på min vecka.

Jag kommer inte att sälja korv. Det händer inte. Jag kommer inte att umgås med de andra föräldrarna. Jag tycker faktiskt inte särksilt mycket om de flesta av dem och jag kunde inte prata om fopoll ens om jag ville. Men där har jag en backupplan. Om jag har min kamera med, har jag något annat att göra, och en bra ursäkt.

Nej, fan. Djävla föreningsliv, som kräver din tid. Min tid är helig. Vardagar debiterar jag 10-15 kronor per minut. På helg är det 50% till. Det är en djävla massa mer pengar än lite korvförsäljning. Men detta är ett arv från arbetarrörelsen. Du förväntas ha oändligt med tid, och du förväntas vilja ge den till föreningen.

Helt ärligt ska jag säga att jag hatar föreningsliv. Det är ett vansinnigt sätt att välja umgänge, som numera främst torde tilltala de som inte kan få kompisar på annat sätt, och dem vill jag inte umgås med utan att få rejält betalt.

folk kommer och går...

Det är konstigt med folk. De kommer och går.

Jag läste precis något i en blogg hos en människa jag under en period stod nära på olika vis och trodde jag kände. Det kanske jag gjorde. Kanske jag gör det fortfarande. Jag vet inte. Poängen är att det kvittar, för det är någon som inte längre finns i mitt liv. Det är någon som inte längre vänder sig till mig för förtroenden. Någon som inte längre frågar hur jag har det eller hör av sig på något vis. Jag har försökt höra av mig ibland, ta upp en del av det igen, när det var borta, men det var inte aktuellt. Skulle jag skriva något på fejjan, vilket jag inte gör längre, skulle jag kanske få en like av den personen, men inte mer.

Det är sorgligt. Ibland är det människor jag saknar. Somliga har jag varit nära och de har varit människor jag tyckt om, med vilka det ömsesidiga förtroendet varit en sorts trygghet och ventil. Det har varit någonstans att göra av en del tankar. Vissa saknar jag inte alls, men om dem handlar inte detta. En av dem hittar jag inte ens på facebook längre.

Olika aspekter av livet måste delas med olika människor. Det finns inte så mycket människor kvar. Förr var jag duktig på att hålla kontakten, men någon gång blev jag sur och bitter och upplevde att det fan alltid var jag som höll kontakten, och mycket riktigt dog den när jag slutade underhålla den. Det... försvann. Något som funnits fanns inte mer. Men vem hör av sig till den som aldrig hör av sig? Kanske var det småbarn som tog över mitt liv på ett sätt så att jag inte längre kunde vara duktig på att höra av mig och hålla kontakt, kanske är jag inte så djävla rolig att dela förtroenden med. Kanske är jag överhuvudtaget inte så djävla rolig. Det där är ju saker jag aldrig får svar på. Jag gör mitt bästa redan idag, och är det inte bra nog, ja, då blir jag nog inte så mycket bättre är jag rädd, så kanske kan det kvitta varför folk försvinner, jag kan ju ändå inte göra så mycket åt det. Ibland vet jag att det varit mitt fel, att jag gjort eller sagt något dumt, att jag fattat ett eller annat dåligt beslut, att jag prioriterat fel, och ibland har jag faktiskt gjort vad jag kunnat tills en lägstanivå av stolthet, som jag själv ändå upplever är lite i lägsta laget, infunnit sig. Men kanske jag bara är sur och obstinat. Det finns de som hävdar det, tror jag.

Men så är det tydligen. Folk kommer och går. En del av dem saknar jag.