Den typiska SD-väljaren vårt största integrationsproblem

Det är lite ironiskt att de som är svårast att få i arbete och integrera i det svenska samhället är den typiske SD-väljaren.

Vidriga människor

Skjuta individer för att genetiskt stärka?

Finn fem fel. Eller, ett räcker.

Förlåt, men, va fan?

Det är Melodifestival. I år är det verkligen bara för barnen för jag vill egentligen inte.

Det här var för bedrövligt. Pinsamt. I år kan jag verkligen, utan att det ens är att skryta eller påstå att jag har talang, säga att jag hade fan gjort det bättre själv!

Är det någon producent i min närhet som har lust att hjälpa mig nästa säsong? Det är ju för fan öppet mål. Jag har egen gitarr. Jag har inget hår, och går inte på scen i annat än jeans och converse, så stylist blir billigt.

Äh, ja ba skojade

Läs Andreas Nordströms krönika i DN kultur. Han slår verkligen spiken i huvudet. Fast, jag tror det kan bli svårt att läsa från min bild. Kolla i tidningen.

Fler dumheter från Tradera

Att "aldrig ge upp" kan vara en av de dummaste strategierna någonsin, generellt sett.
Folk som lyckats framhåller ofta den som en av de viktigaste sakerna för att Lyckas. Vad som betydligt mindre sällan kommer fram är att det också är ett stiligt recept på ett riktigt praktfullt misslyckande. Alla de som aldrig ger upp, utan att vinna, kommer ytterst sällan till tals. Generellt är det en god strategi att veta när det är dags att ge upp, att minimera förlusterna, och att helt enkelt satsa på något med bättre odds.
Det är lite som de stora artisterna som ofta berättar att de "alltid vetat att de skulle bli stora artister". Problemet med dem är detsamma. För varje Stor Artist som vetat att hen skulle bli en stor artist, går det tusen som också alltid vetat, men helt enkelt haft fel.

Guuuuuuuvlt felifånfordral

Gult är den finaste färgen.
Jag har köpt ett gult telifånfordral. Nu kanske den här håller längre. Dessutom blev den gul. Det är fint. Det är nästan som kärlek som kan köpas för pengar.

Gul fredag på er!

Ooooooh, I'm shakin'

Det händer, någon gång ibland, att jag kolla om något hänt fejjan. Det har det aldrig.

Eller nästan aldrig.
Ja, du, stumpan. Ska du radera folk från vänlistan? Wow! Det var verkligen hårt. Det är ju det, eller, kanske, en polisanmälan om djurplågeri. Men men, varför fega? Nej, ta i rejält. Dra bort dem från vänlistan.
För nu hade någon bekant delat sin bekants text:

• Efter en chockerande bild av ett gäng killar som flinande poserar inför kameran med ett avhugget katthuvud som önskade mig god morgon när jag bläddrade igenom Facebook i morse, kan jag meddela er ALLA, att nästa person som delar en bild på ett plågat djur eller människa utan att varna, utan att ha kollat fakta kring de...t dom delar, kommer jag helt enkelt ta bort från min vänlista här.
  
  Det kvittar vem ni är, hur länge vi har känt varandra, hur mycket jag tycker om er, jag vill inte se sånt här skit på Facebook för detta är inte nyheterna eller en snuff-sida. Kan ni inte tänka er för innan ni delar hejvilt, är jag inte intresserad av vad ni har att säga. Jag bryr mig inte om ifall jag låter rabiat men just nu är jag innerligt trött på allt delande, allt "like-a annars är du ond", all reklam som ni frivilligt delar och nu alla "försvunna" personer eller torterade djur.

  
  

Ja, du, stumpan. Ska du radera folk från vänlistan? Wow! Det var verkligen hårt. Det är ju det, eller, kanske, en polisanmälan om djurplågeri. Men men, varför fega? Nej, ta i rejält. Dra bort dem från vänlistan.

Nu dröjer det tills jag kolla igen.